Psaltaren 40

₂Länge väntade jag på Herren,

och han böjde sig ner till mig

och hörde mitt rop.

₃Han drog mig upp ur fördärvets grop,

ur slam och dy.

Han ställde mig på fast mark,

mina steg gjorde han trygga.

₄Han lade en ny sång i min mun,

en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och bäva

och sätta sin lit till Herren.

₅Lycklig den som litar fast på Herren

och inte vänder sig till de trotsiga

och dem som avfaller till lögnens makter.

₆Stora är de ting du har gjort,

dina under, Herre, min Gud,

och dina planer med oss.

Ingen kan mäta sig med dig.

Jag vill tala och berätta om dem,

men de är fler än jag kan räkna.

₇Slaktoffer och matoffer önskar du inte,

du har lärt mig att lyssna.

Brännoffer och syndoffer begär du inte,

₈därför säger jag: Jag är här.

I bokrullen står vad jag skall göra.

₉Gärna gör jag din vilja, min Gud,

jag har din lag i mitt hjärta.

₁₀Jag bär bud om din trofasta hjälp

till den stora tempelskaran.

Jag håller inte tillbaka mina ord,

det vet du, Herre.

₁₁Jag tiger inte om din hjälp,

att du är trofast och räddar förkunnar jag.

Jag döljer inte din godhet och trohet

för den stora tempelskaran.

₁₂Du, Herre, håller inte tillbaka

din barmhärtighet mot mig,

din godhet och din trohet

skall alltid bevara mig.

₁₃Jag hotas från alla håll

av olyckor utan tal.

Mina synder har hunnit upp mig,

jag förmår inte se dem.

De är fler än håren på mitt huvud,

och modet sviker mig.

₁₄Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

₁₅Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

₁₆Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

₁₇Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: »Herren är stor.«

₁₈Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!