Psaltaren 42

₂Som hjorten längtar till bäckens vatten,

så längtar jag till dig, o Gud.

₃Jag törstar efter Gud,

efter den levande Guden.

När får jag komma,

när får jag träda fram inför Gud?

₄Tårar har blivit min föda

dag och natt.

Ständigt frågar man mig:

»Var är din Gud?«

₅Jag överväldigas av sorg

när jag minns det som var,

hur jag gick i den Mäktiges hägn

upp till Guds hus,

med tacksägelse och glädjerop

i skaran som drog upp till högtid.

₆Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.

₇Min själ är tyngd av sorg,

därför går min tanke till dig

från Jordans och Hermons land,

från Misars berg.

₈Djup ropar till djup

i dånet av dina forsar.

Alla dina brottsjöar

slår samman över mitt huvud.

₉Om dagen skall Herren skänka sin nåd,

om natten skall jag sjunga till hans ära

och be till Gud som ger mig liv.

₁₀Jag säger till Gud, min klippa:

Varför har du glömt mig?

Varför måste jag gå sörjande,

plågad av fiender?

₁₁Det skär mig in i märgen

när mina fiender hånar mig,

när de ständigt frågar:

»Var är din Gud?«

₁₂Varför är du tyngd av sorg, min själ,

och full av oro?

Sätt ditt hopp till Gud!

Jag skall åter få tacka honom,

min räddare och min Gud.