Sefanja 3

₁Ve den trotsiga, befläckade staden,

förtryckets stad.

₂Den har inte lyssnat

och inte tagit varning.

Den förtröstar inte på Herren

och tyr sig inte till sin Gud.

₃Dess styresmän är som rytande lejon,

dess domare som vargar –

inte ett ben lämnar de kvar till morgonen.

₄Dess profeter är stora i orden

och fulla av svek.

Dess präster kränker det heliga

och gör våld på Herrens lag.

₅Herren, den rättfärdige, är mitt ibland dem –

han gör aldrig orätt.

Var morgon fäller han sin dom,

den uteblir ej då dagen gryr.

Men syndaren har ingen skam i sig.

₆Folkslag har jag utrotat,

deras borgar ligger i ruiner.

Jag har lagt gatorna öde, där färdas ingen,

städerna är förhärjade och tömda på folk,

ingen bor där längre.

₇Jag sade: »Du skall frukta mig och ta varning,

inte längre blunda för mitt hot.«

Men allt ivrigare blev de

i sin brottsliga framfart.

₈Vänta därför, säger Herren,

tills jag träder fram och vittnar mot dem.

Jag har beslutat att kalla samman folk och riken

för att tömma min vrede över dem,

all min glödande harm.

Ty hela jorden skall förtäras

av min lidelses eld.

₉Då skall jag förvandla folken,

så att de alla talar med rena läppar,

åkallar Herrens namn

och tjänar honom skuldra vid skuldra.

₁₀Från andra sidan floderna i Kush

skall man frambära offer till mig.

₁₁Den dagen skall du slippa skammen

för alla synder du begått mot mig.

Då skall jag befria dig

från de stolta och högmodiga.

Du skall inte längre förhäva dig

här på mitt heliga berg.

₁₂Jag skall lämna kvar hos dig

en arm och ödmjuk skara.

Herrens namn skall bli deras tillflykt.

₁₃De som då är kvar av Israel

skall aldrig göra orätt

och aldrig uttala en lögn,

falska ord skall aldrig komma ur deras mun.

Den hjorden skall beta och vila tryggt

utan att skrämmas av någon.

₁₄Jubla, dotter Sion,

ropa ut din glädje, Israel!

Gläd dig, dotter Jerusalem,

fröjda dig av hela ditt hjärta!

₁₅Herren har upphävt domen över dig

och undanröjt dina fiender.

Herren, Israels konung, bor hos dig.

Du har ingenting mer att frukta.

₁₆Den dagen skall Jerusalem få höra:

»Sion, var inte rädd,

låt inte händerna sjunka i missmod.

₁₇Herren, din Gud, bor hos dig,

hjälten och räddaren.

Han jublar av glädje över dig

i sin översvallande kärlek.«

Högt skall de fröjda sig över dig,

₁₈de som sörjer, fjärran från tempelfesterna.

Jag befriar dig i dag från den skam

som du fått bära.

₁₉Och se, när den tiden kommer

skall jag ta itu med dina plågoandar.

Jag skall hjälpa dem som vacklar

och samla dem som skingrats.

Jag skall göra dem ärade och ryktbara

överallt där de lidit smälek.

₂₀När den tiden kommer skall jag föra er hem,

då skall jag kalla er samman.

Jag skall göra er ryktbara och ärade

bland alla jordens folk

då jag vänder ert öde inför era ögon,

säger Herren.