1Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: 2Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. 3Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.
5Och ni yngre, underordna er dem som är äldst. Men för er alla gäller: klä er i ödmjukhet mot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka visar han nåd.6Böj er alltså ödmjukt under Guds starka hand, så att han upphöjer er när tiden är inne, 7och kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er.
Vaksamhet
8Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. 10Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. 11Hans är makten i evighet, amen.
Slutord
12Genom Silvanus, som jag vet är en pålitlig broder, skriver jag dessa korta rader för att stärka er och för att bekräfta att här verkligen är fråga om Guds nåd, som ni skall stå fasta i.
13Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, och min son Markus hälsar er.
