1En dikt av David när han var i grottan. En bön.
2Med hög röst ropar jag till Herren,
med hög röst bönfaller jag Herren.
3Jag utgjuter mina bekymmer för honom,
till honom bär jag fram min nöd.
4När modet sviker mig
vet du hur jag har det ställt.
På den väg jag vandrar
gillrar de fällor för mig.
5Jag ser mig omkring,
men ingen bryr sig om mig.
Ingenstans kan jag fly,
ingen vill veta av mig.
6Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7Lyssna till min klagan,
ty jag står utan hjälp.
Rädda mig från förföljarna,
ty de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga samlas kring mig,
ty du är god mot mig.
