Jesus hos Symeon och Hanna i templet
22När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.
25I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
29»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
30Ty mina ögon har skådat frälsningen
31som du har berett åt alla folk,
32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.«
33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – 35ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
36Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
39När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
