20240224 Bibelläsning och bön

₂Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

svik mig aldrig!

Du som är trofast, rädda mig,

₃lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

₄Ja, du är min klippa och min borg.

Du skall leda och styra mig,

ditt namn till ära.

₅Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,

du är min tillflykt.

₆Jag överlämnar mig i dina händer.

Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

₇Du hatar dem som dyrkar falska gudar,

men jag litar på Herren.

₈Jag vill jubla av glädje över din godhet,

du som såg mitt elände

och tog dig an mig när jag led.

₉Du gav mig inte i fiendens våld,

du förde mig ut i frihet.

₁₀Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,

mina ögon är skumma av sorgen,

jag är matt till kropp och själ.

₁₁Mitt liv rinner bort i ängslan

och mina år i suckan.

I nöden sviker mig kraften

och benen murknar i min kropp

₁₂för alla mina fienders skull.

Jag blir hånad,

jag är en börda för mina grannar,

en skräck för mina vänner,

de som ser mig på gatan viker undan.

₁₃Jag är bortglömd som en död,

jag är som ett krossat kärl.

₁₄Jag hör folkhopen viska.

Skräck från alla håll –

de gaddar sig samman

och smider planer mot mitt liv.

₁₅Men jag förtröstar på dig, Herre,

jag säger: Du är min Gud.

₁₆I din hand ligger mina dagar,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

₁₇Låt ditt ansikte lysa över mig,

hjälp din tjänare i din godhet!

₁₈Herre, svik mig inte när jag ropar.

Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,

₁₉låt de läppar som ljuger förstummas,

deras fräcka tal mot den rättfärdige

i högmod och förakt.

₂₀Stor är din godhet,

som du sparat åt dina trogna

och som du ger i allas åsyn

åt dem som tar sin tillflykt till dig.

₂₁Du håller dem gömda hos dig

undan människors ränker,

du bevarar dem i ditt hägn

undan elaka tungor.

₂₂Lovad vare Herren,

ty han var förunderligt god mot mig

i nödens tid.

₂₃Jag greps av oro och sade:

Jag är bortstött från dig.

Men du hörde hur jag bönföll dig,

hur jag ropade till dig om hjälp.

₂₄Älska Herren, ni hans trogna!

Herren bevarar de trofasta,

men de förmätna straffar han strängt.

₂₅Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren!