FEMTE BOKEN
Psalm 107
1Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
2Så skall de befriade säga,
de som Herren befriat ur nöden
3och som han har hämtat hem från alla länder,
från öster och väster, norr och söder.
4Några gick vilse i öde öknar,
de fann ingen väg till bebodda städer.
5De var hungriga och törstiga,
och deras krafter sinade.
6Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han räddade dem ur deras trångmål.
7Han lät dem finna den rätta vägen
till en stad där människor bodde.
8De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
9Han ger de törstande att dricka
och mättar de hungriga med allt gott.
10Andra satt i djupaste mörker,
fångna i fjättrar av järn.
11De hade trotsat Guds befallningar
och förkastat den Högstes råd.
12De var modlösa av vedermödor,
de stapplade utan att få hjälp.
13Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
14Han förde dem ut ur det djupa mörkret
och bröt sönder deras bojor.
15De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor.
16Han krossar kopparportarna,
järnbommarna slår han sönder.
17Andra var sjuka för sina synders skull
och fick lida för sina brott.
18De ville inte se åt någon föda
och närmade sig dödens portar.
19Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han hjälpte dem ur deras trångmål.
20Han gav en befallning och botade dem
och räddade dem från graven.
21De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
22de skall frambära tackoffer
och berätta om hans verk med jubel.
23Andra for på skepp över havet
och drev handel på de stora vattnen.
24De såg Herrens verk,
hans under i havets djup.
25Han befallde, och en storm blåste upp,
som fick vågorna att gå höga.
26De kastades mot himlen och mot djupen,
modet svek dem i faran.
27De vinglade och raglade som druckna,
deras färdighet var till ingen nytta.
28Då ropade de till Herren i sin nöd,
och han förde dem ut ur deras trångmål.
29Han stillade stormen,
och vågorna tystnade.
30De gladdes när det blev lugnt,
han lät dem nå hamnen de ville till.
31De skall tacka Herren för hans godhet,
hans underbara gärningar mot människor,
32de skall lovsjunga honom i tempelskaran
och prisa honom i de äldstes krets.
33Han förvandlar floder till öken
och vattenkällor till torr mark,
34fruktbart land till saltjord
för invånarnas ondskas skull.
35Han förvandlar öknen till sjö
och det torra landet till vattenkällor.
36Han låter de hungrande slå sig ner där
och bygga sig en stad att bo i.
37De sår sina åkrar och planterar vingårdar,
och de får riklig skörd.
38Han välsignar dem, och de förökar sig,
och deras boskap blir talrik.
39Om de blir få och tyngs ner
av förtryck, av olycka och bekymmer,
40öser han förakt över furstarna
och leder dem vilse i väglös ödemark.
41Men de fattiga lyfter han ur deras betryck
och gör familjerna stora som hjordar.
42De rättrådiga ser det och gläder sig,
all ondska tvingas till tystnad.
43Den som är vis skall ge akt på detta
och besinna Herrens godhet.
