46Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. 50Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?« 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
