23När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: »Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?« 24Jesus svarade: »Jag har också en fråga till er, och om ni svarar på den skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta. 25Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?« De överlade med varandra: »Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 26Men om vi svarar: Från människor, måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.« 27Därför svarade de: »Vi vet inte.« Då sade Jesus till dem: »I så fall talar jag inte heller om vad jag har för fullmakt att göra detta.«
Liknelsen om de båda sönerna
28»Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ 29Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick. 30Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. 31Vilken av de båda gjorde som fadern ville?« De svarade: »Den förste.« Då sade Jesus till dem: »Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. 32Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.
