Vägen tillbaka till Sion
1Öknen och ödemarken skall jubla,
det förtorkade landet glädjas och blomma.
Som en äng med liljor 2skall öknen blomma,
den skall glädjas och fröjda sig.
Libanons glans skall skänkas den,
Karmels och Sharons härlighet,
och folket får skåda Herrens glans,
vår Guds härlighet.
3Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
4Säg till de förskrämda:
»Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er.«
5Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
6Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken.
7Förbränt land skall bli till sjö,
törstande mark till källsprång.
Där nu schakalerna ligger och vilar
skall säv och papyrusgräs växa.
8Där skall gå en banad väg,
den skall kallas den heliga vägen.
Ingen oren får beträda den.
[---]
9Där finns inga lejon,
där kommer inga rovdjur.
Men de återlösta vandrar där,
10de som Herren friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.
