4Ännu har ni inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden. 5Och ni har glömt den uppmaning som riktas till er som till söner:
Min son, var tacksam för Herrens tuktan
och förlora inte modet när han straffar dig.
6Ty den Herren älskar, den tuktar han,
och han agar var son som han har kär.
7Det är för att fostras ni får lida. Gud behandlar er som söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? 8Om inte ni blir tuktade, lika väl som alla andra, är ni inga riktiga söner, utan oäkta. 9Våra jordiska fäder tuktade oss, och vi fogade oss efter dem. Skall vi då inte så mycket mer böja oss för andarnas fader, så att vi får leva? 10Våra fäder tuktade oss ju för en kort tid och efter eget godtycke, men han gör det för vårt bästa, för att vi skall få del av hans helighet. 11För stunden tycks väl varje tuktan vara mera till sorg än till glädje, men för dem som har fostrats genom den är frukten till slut frid och rättfärdighet.
12Styrk därför era matta händer och svaga knän. 13Gör stigen rak för era fötter, så att det ben som haltar inte går ur led utan i stället blir friskt igen.
Förmaningar
14Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren. 15Vaka över att ingen kommer bort från Guds nåd och att inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många.
