1Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra:
Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet.
4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade:
Ve mig! Jag är förlorad,
ty jag har orena läppar
och jag bor bland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett
Konungen, Herren Sebaot.
6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: »När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.« 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: »Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?« Jag svarade: »Jag, sänd mig!«
