19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 20Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 21och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 22Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 23I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 25Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 26Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 27Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 29Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 30Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 31Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’«
