29När han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han i väg två av lärjungarna 30och sade: »Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 31Om någon frågar er varför ni tar den skall ni svara: Herren behöver den.« 32De båda lärjungarna gav sig i väg och fann allt vara som han hade sagt. 33När de skulle ta åsnan sade de som ägde den: »Varför tar ni åsnan?« 34De svarade: »Herren behöver den.« 35Och de ledde den till Jesus och lade sina mantlar på den och hjälpte honom upp. 36Där han kom ridande bredde folk ut sina mantlar på vägen.
37Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: 38»Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.« 39Några fariseer i folkmassan sade då till honom: »Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.« 40Han svarade: »Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.«
