5När dessa förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, 6flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, 7och där fortsatte de att förkunna budskapet.
8I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. 9Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 10sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. 11När folket såg vad Paulus hade gjort ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« 12De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. 13Prästen i zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 15»Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.16Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, 17men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« 18Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.
