Psalm 139
1För körledaren. Av David, en psalm.
Herre, du rannsakar mig och känner mig.
2Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
3Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
4Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
5Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
6Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
7Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
8Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
9Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
10skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
11Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
12så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
13Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
14Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
15min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
