11Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. 12Herrens ängel visade sig för honom och sade: »Herren är med dig, tappre krigare!« 13Gideon svarade: »Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.« 14Herren vände sig till Gideon och sade: »Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.« 15Gideon svarade: »Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.« 16Herren sade: »Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.« 17Gideon sade: »Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 18Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig.« Han svarade: »Jag stannar här tills du kommer tillbaka.«
19Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. 20Guds ängel sade: »Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över.« Gideon gjorde så. 21Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. 22Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: »Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte.«
23Herren sade till honom: »Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö.« 24Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det »Herren är trygghet«. Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra.
