66Ge mig klokhet och kunskap,
ty jag litar på dina bud.
67Innan jag fick lida for jag vilse,
men nu håller jag mig till ditt ord.
68Du är god och vad du gör är gott,
lär mig dina stadgar.
69De fräcka svärtar ner mig med lögner,
men jag lyder villigt dina befallningar.
70Deras sinne är trögt som fett,
men jag har min lust i din lag.
71För mig var lidandet till gagn,
då lärde jag mig dina stadgar.
72För mig är den lag du förkunnat
mer värd än mängder av guld och silver.
73Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd att lära dina bud.
74De gudfruktiga ser mig och gläds,
ty jag sätter mitt hopp till ditt ord.
75Jag vet att dina domslut är rättfärdiga, Herre,
i din trofasthet lät du mig lida.
76Låt din kärlek bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77Låt mig få möta din barmhärtighet och leva,
ty din lag är min lust.
78Låt de fräcka stå med skam, de ljuger om mig,
men jag skall begrunda dina befallningar.
79De som fruktar dig skall vända sig till mig
och lära känna dina lagbud.
80Må jag obrottsligt följa dina stadgar,
så att jag aldrig står med skam.
81Längtan efter din hjälp förtär mig,
jag sätter mitt hopp till ditt ord.
82Jag längtar efter att se det du lovat.
När skall du trösta mig?
83Jag är som en vinsäck, skrumpnad i rök,
men dina stadgar glömmer jag inte.
84Din tjänares dagar är få,
när skall du döma dem som förföljer mig?
85De fräcka gräver fallgropar för mig,
de följer inte din lag.
86Alla dina bud är sanna.
Hjälp mig, de förföljer mig med lögner.
87De har nästan gjort slut på mig,
men jag viker inte från dina befallningar.
88Skänk mig liv i din kärlek,
då skall jag följa de lagbud du gett.
89Herre, för evigt
står ditt ord fast i himlen.
90I alla tider gäller vad du har sagt.
Du skapade jorden, och den blev till.
91Enligt dina lagar består den ännu,
allting tjänar dig.
92Om inte din lag vore min lust
skulle jag förgås i mitt lidande.
93Dina befallningar skall jag aldrig glömma,
du skänker mig liv genom dem.
94Jag är din, rädda mig,
ty jag fördjupar mig i dina befallningar.
