1Guds ark fördes in och ställdes i det tält som David hade rest åt den. Sedan bar man fram brännoffer och gemenskapsoffer inför Gud, 2och då David hade avslutat offren välsignade han folket med Herrens namn. 3Till varje man och kvinna bland israeliterna delade han ut ett bröd, en kaka dadlar och en kaka russin.
Leviternas tjänstgöring
4Några av leviterna satte han att göra tjänst inför Herrens ark; de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud. 5Asaf var den främste, därnäst kom Sakarja, vidare Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel med harpor och lyror, Asaf med cymbaler, 6prästerna Benaja och Jachasiel med trumpeter; alla skulle de svara för den ständiga tjänsten inför Guds förbundsark. 7Den dagen uppdrog David för första gången åt Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren med dessa ord:
8Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk!
9Sjung och spela till hans ära,
tala om alla hans under!
10Prisa stolt hans heliga namn;
de som söker Herren må glädja sig.
11Sök er till Herren och hans makt,
träd ständigt fram inför honom.
12Tänk på de under han har gjort,
hans tecken och hans domslut,
13ni barn till Israel, hans tjänare,
söner till Jakob, hans utvalde.
14Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15För evigt minns han sitt förbund,
i tusen släktled det bud han gav,
16förbundet han slöt med Abraham
och sin ed till Isak.
17Han gav det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund:
18ȁt dig skall jag ge Kanaans land
till arv och egendom.«
19Fastän de var så få,
en liten skara främlingar
20som vandrade från folk till folk,
från det ena riket till det andra,
21lät han inte någon förtrycka dem.
Han tuktade kungar för deras skull:
22»Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!«
23Sjung till Herrens ära, hela världen,
ropa ut hans seger dag efter dag!
24Förkunna hans ära bland folken,
bland alla människor hans under!
25Ty stor är Herren, högt är han prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27Han omges av prakt och glans,
av makt och glädje i sin boning.
28Ära Herren, alla folkslag,
ära Herrens majestät,
29ära Herrens höga namn!
Kom med offer inför honom,
fall ner inför Herren i helig skrud!
30Darra inför honom, hela jorden!
Förkunna bland folken: Herren är konung!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
31Må himlen fröjdas och jorden jubla,
32havet brusa och allt det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig.
33Då skall skogens träd jubla
inför Herren – se, han kommer
för att råda över jorden.
34Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
35Och säg: Rädda oss, Gud, vår räddare,
hämta hem oss och befria oss från folken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
36Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Och hela folket sade: »Amen«, och de prisade Herren.
37David lämnade Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark. De skulle ständigt göra tjänst inför arken, enligt ordningen för varje dag, 38liksom Oved-Edom och hans bröder, sammanlagt 68. Oved-Edom, son till Jedutun, och Hosa skulle vara dörrvaktare.
39Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lät han bli kvar vid Herrens boning på offerplatsen i Givon. 40De skulle alltid bära fram brännoffer till Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och fullgöra allt som är skrivet i den lag som Herren givit Israel. 41Med dem var också Heman och Jedutun och de andra utvalda som var särskilt utsedda att tacka Herren – evigt varar hans nåd.
42Hos dem fanns också trumpeterna och cymbalerna för dem som skulle spela, liksom de övriga instrumenten för gudstjänsten. Och Jedutuns söner vaktade dörren.
43Var och en gick nu hem till sitt, och David vände tillbaka för att välsigna sin familj.
