Svar på frågor om äktenskap
1Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. 2Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. 3Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 4Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. 6Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. 7Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.
8Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. 9Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå. 10De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man – 11men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen – och en man får inte skilja sig från sin hustru.
12Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 13Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 14Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu. 15Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid, 16och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru?
Yttre levnadsförhållanden
17I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. 18Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. 19Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. 20Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. 21Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är. 22Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav. 23Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. 24Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
Ogifta och änkor
25I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig. 26Jag anser alltså detta vara bäst i den svåra tid som nu är inne – det är bäst att leva på det viset. 27Är du bunden vid en kvinna, sök då inte att bli löst. Har du blivit löst från en kvinna, sök då inte att finna någon annan. 28Men om du gifter dig är det ingen synd. Och om den ogifta kvinnan gifter sig är det ingen synd. Men de som gör så kommer att få det svårt här på jorden, och jag vill inte kräva för mycket av er. 29Men det säger jag, bröder: tiden krymper. Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, 30de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det 31och de som lever i världen som om de inte levde av den. Ty den värld som nu är går mot sitt slut, 32och jag ser helst att ni slipper bekymra er. Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. 33Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, 34och det gör honom kluven. En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags.
35Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla fast vid Herren. 36Men om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig. 37Men den som står fast i sin föresats och inte känner något tvång utan är herre över sin vilja och i sitt inre har bestämt sig för att låta flickan förbli orörd, han handlar rätt. 38Alltså: den som gifter sig med flickan handlar rätt, och den som inte gifter sig handlar bättre.
39En kvinna är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det är med en kristen. 40Men långt bättre är det för henne om hon förblir som hon är, det är min uppfattning, och jag menar att även jag har Guds ande.
