1 Johannesbrevet 3

₁Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. ₂Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. ₃Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren.

₄Den som syndar bryter också mot lagen, ty synd är laglöshet. ₅Ni vet att han har uppenbarat sig för att ta bort synderna och att någon synd inte finns hos honom. ₆Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har aldrig sett honom och känner honom inte.

₇Mina barn, låt ingen föra er vilse. Den som gör det rätta är rättfärdig, liksom Kristus är rättfärdig. ₈Den som syndar är djävulens barn, ty djävulen har syndat ända från början. Men Guds son har uppenbarats för att utplåna djävulens verk. ₉Den som är född av Gud syndar inte, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda eftersom han är född av Gud. ₁₀Så blir det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens: den som handlar orättfärdigt tillhör inte Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

₁₃Bröder, bli inte förvånade om världen hatar er. ₁₄Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. ₁₅Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. ₁₆Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. ₁₇Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

₁₈Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. _19/20 Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. ₂₁Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. ₂₂Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. ₂₃Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. ₂₄Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.