Den gamle David och Avishag
1Kung David var nu gammal och ålderstigen. Trots att man bredde täcken över honom hade han svårt att hålla sig varm. 2Kungens män sade till honom: »Herre, låt oss söka reda på en ung orörd kvinna, som kan betjäna och vårda dig. Om hon får ligga i din famn, herre konung, blir du varm.« 3Sedan sökte de runt hela Israel efter en vacker flicka. De fann Avishag från Shunem och förde henne hem till kungen. 4Det var en mycket vacker flicka, och hon vårdade kungen och hjälpte honom. Men han låg aldrig med henne.
Strid om tronföljden
5Adonia, Haggits son, talade vitt och brett om att det var han som skulle bli kung. Han skaffade sig vagnar och hästar och höll sig med en eskort på femtio man. 6Hans far hade aldrig tillrättavisat honom och förebrått honom för hans uppförande. Han var ståtlig att se på, och i ålder kom han närmast efter Absalom. 7Han hade rådgjort med Joav, Serujas son, och med prästen Evjatar, och de stödde honom. 8Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, och profeten Natan och Shimi och Rei och Davids livgarde stod inte på Adonias sida.
9En gång när Adonia offrade får och tjurar och gödkalvar vid Ormstenen nära Rogelkällan hade han inbjudit alla sina bröder, kungasönerna, och alla män i Juda som stod i kungens tjänst. 10Men han hade inte bjudit profeten Natan eller Benaja eller livgardet eller sin bror Salomo. 11Då sade Natan till Batseba, Salomos mor: »Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung, utan vår herre Davids vetskap? 12Låt mig nu ge dig ett råd som kan rädda livet på dig och din son Salomo. 13Gå in till kung David och säg: ’Min herre och konung, du har ju själv svurit en ed och lovat mig att min son Salomo skall bli kung efter dig och sitta på din tron. Hur kommer det sig då att Adonia har blivit kung?’ 14Medan du står där och talar med kung David kommer jag in och bekräftar vad du har sagt.«
15Batseba gick in i rummet till kung David, som nu på sin höga ålderdom vårdades av Avishag från Shunem. 16Batseba föll ner för honom, och då kungen frågade vad hon ville 17svarade hon: »Herre, du har själv svurit vid Herren, din Gud, och lovat mig att min son Salomo skall bli kung efter dig och sitta på din tron. 18Men nu har Adonia blivit kung, utan din vetskap. 19Han har offrat tjurar, gödkalvar och får i mängd och bjudit in alla kungasönerna, prästen Evjatar och överbefälhavaren Joav. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit. 20Nu riktar hela Israel sina blickar mot dig, herre konung, i väntan på att du kungör vem som skall efterträda dig på tronen. 21När du, herre konung, vilar hos dina fäder kan jag och min son Salomo annars bli betraktade som brottslingar.«
22Medan Batseba ännu talade kom profeten Natan. 23Man anmälde för kungen att han var där, och Natan trädde in till honom och föll ner med ansiktet mot marken 24och sade: »Min herre och konung, har du verkligen sagt att Adonia skall bli kung och efterträda dig på tronen? 25I dag har han gått ner och offrat tjurar, gödkalvar och får i mängd. Han har bjudit in alla kungasönerna och befälhavarna och prästen Evjatar, och de sitter nu till bords med honom, och de ropar: Leve kung Adonia! 26Men mig, din tjänare, har han inte bjudit och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. 27Har detta skett på din befallning, konung, utan att du talat om för oss vem som skall efterträda dig på tronen?«
28Kung David lät kalla på Batseba, och då hon stod inför honom 29svor han denna ed: »Så sant Herren lever, han som har räddat mig ur alla faror, 30jag skall i dag uppfylla det löfte jag gav dig när jag svor vid Herren, Israels Gud, att din son Salomo skulle bli kung och efterträda mig på tronen.« 31Då föll Batseba ner med ansiktet mot marken och sade: »Må min härskare konung David länge leva!«
Salomo blir kung
32Då sade kung David: »Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.« De kom till honom, 33och han sade: »Ta mina män med er och låt min son Salomo sitta upp på min mula och följ honom ner till Gichon. 34Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel, och ni skall stöta i horn och ropa: Leve kung Salomo! 35Därefter skall ni följa honom tillbaka, och han skall komma hit och sätta sig på min tron. Han skall bli kung i mitt ställe, honom har jag förordnat till furste över Israel och Juda.« – 36»Må Herren, din Gud, stadfästa detta«, sade Benaja, Jojadas son. 37»Liksom Herren har varit med dig, konung, så må han vara med Salomo och göra hans välde ännu mäktigare än ditt, konung David!«
38Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick därifrån tillsammans med kereteerna och peleteerna. De lät Salomo sitta upp på kungens mula och förde honom till Gichon. 39Prästen Sadok hade hämtat oljehornet från Herrens tält och smorde Salomo till kung. Hornstötarna skallade och folkmassan ropade: »Leve kung Salomo!« 40Alla slöt upp kring Salomo och följde honom tillbaka under flöjtspel och jubelrop, så starka att marken skalv.
Adonia underkastar sig kung Salomo
41Adonia och hans gäster hade just ätit färdigt då de hörde larmet. När Joav hörde hornstötarna frågade han: »Vad betyder allt detta oväsen i staden?« 42I samma ögonblick kom Jonatan, prästen Evjatars son. »Kom hit!« ropade Adonia. »Du är en bra karl och har säkert goda nyheter.« – 43»Tvärtom: vår härskare kung David har gjort Salomo till kung«, sade Jonatan. 44»Han har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, och dessutom kereteerna och peleteerna. De har låtit Salomo sitta upp på kungens mula, 45och vid Gichon har prästen Sadok och profeten Natan smort honom till kung. Sedan har de återvänt därifrån under jubelrop, och nu är hela staden i festyra – det är det larmet ni hör. 46Salomo sitter redan på kungatronen, 47och de kungliga ämbetsmännen har kommit för att uppvakta vår härskare kung David och framföra denna välgångsönskan: ’Må din Gud göra Salomos namn ännu större än ditt och hans välde ännu mäktigare än ditt!’ Kung David har tillbett Herren på sin bädd 48och sagt: Lovad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gett mig en efterträdare på tronen och låtit mig se det med egna ögon.«
49Adonias gäster blev skräckslagna och skingrades åt alla håll. 50Och av fruktan för Salomo skyndade Adonia bort till altaret och grep tag i hornen. 51Det kom bud till Salomo: »Adonia är rädd för dig, konung. Han har gripit tag i altarhornen och säger: Kung Salomo måste först svära att han inte skall hugga ner mig.«
52Salomo svarade: »Om han visar sig vara pålitlig skall inte ett hår krökas på hans huvud, men om han gör sig skyldig till något skall han dö.« 53Sedan lät kung Salomo föra bort honom från altaret. Han kom och föll ner för Salomo, och Salomo sade åt honom att gå hem.
