1Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. 2Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan – om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det – han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. 3Och jag vet att den mannen – om med kroppen eller utan, det vet bara Gud – 4blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. 5Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet.
6Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. 7Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. 8Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. 9Men han svarade: »Min nåd är allt du behöver.« Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 10Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Paulus är inte underlägsen de andra apostlarna
11Jag har varit som en dåre. Ni har tvingat mig till det. I stället borde ni ha fört min talan, för jag är inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag ingenting är. 12Allt som kännetecknar en apostel har jag utfört bland er utan att någonsin svikta, med tecken, under och kraftgärningar. 13Är det något ni har fått sakna i jämförelse med de andra församlingarna, utom det att jag själv inte har legat er till last? Förlåt mig den oförrätten! 14Nu står jag beredd att komma till er för tredje gången, och jag skall inte bli en börda för er. Det är er jag vill ha, inte det ni äger. Barnen är inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, men föräldrarna åt sina barn. 15Jag skall med glädje offra allt, ja, offra mig själv, för att rädda er. Och om jag blir mindre älskad för att jag älskar mer? 16Det gör detsamma, jag har inte varit en börda för er. Men slug som jag är har jag kanske lurat er ändå? 17Kanske jag har utnyttjat er med hjälp av någon av dem som jag skickade till er? 18Jag bad Titus resa och skickade den andre brodern med honom. Har Titus utnyttjat er? Har inte vi båda handlat i samma anda, går vi inte i samma spår?
Varningar och förmaningar inför det tredje besöket
19Nu tänker ni väl hela tiden att jag försvarar mig mot er. Nej, det är inför Gud och i Kristi tjänst jag talar; alltsammans syftar till att uppbygga er, mina kära. 20Jag är rädd att jag, när jag kommer, skall finna er annorlunda än jag önskar – och att ni skall finna mig annorlunda än ni önskar – att jag får möta strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, förtal, skvaller, inbilskhet och bråk. 21Måtte min Gud inte än en gång förödmjuka mig när jag kommer till er, och måtte jag slippa sörja över de många som har syndat och ännu inte omvänt sig från orenheten, otukten och utsvävningarna som de har levat i.
