2 Korinthierbrevet 5

₁Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. ₂Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. ₃Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. ₄Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. ₅Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden.

₆Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att så länge vi har vårt hem i kroppen är vi borta från Herren – ₇vi lever i tro, utan att se. ₈Vi är vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort från kroppen och få vårt hem hos Herren. ₉Därför är vi så angelägna om att vara honom till behag, vare sig vi är borta eller hemma. ₁₀Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont.

₁₆Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. ₁₇Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. ₁₈Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. ₁₉Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. ₂₀Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. ₂₁Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.