1När kung Hiskia hörde det rev också han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick till Herrens hus. 2Sedan sände han sin förste minister Eljakim, sekreteraren Shevna och prästernas äldste, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son, 3med denna hälsning: »Så säger Hiskia: Detta är en dag av plåga, tuktan och skam. Fostren är fullgångna, men kraften att föda saknas. 4Kanske har Herren, din Gud, hört allt vad den assyriske stabschefen sade när hans herre, kungen av Assyrien, skickade honom för att smäda den levande Guden. Och kanske straffar Herren, din Gud, honom för detta som han hört. Be därför en bön för den rest som är kvar.«5När kung Hiskias män kom till Jesaja 6fick de följande svar med sig tillbaka: »Så säger Herren: Låt dig inte skrämmas av de smädelser mot mig som du hörde av den assyriske kungens män. 7På en ingivelse från mig kommer han att lyssna till ett rykte som får honom att återvända till sitt land. Där skall jag låta honom falla för svärd.«
8Den assyriske stabschefen vände tillbaka. Han hade fått veta att kungen av Assyrien brutit upp från Lakish och fann honom nu i färd med att belägra Livna. 9Sanherib nåddes av underrättelsen att Tirhaka, kungen av Kush, hade dragit i fält mot honom.
Än en gång skickade den assyriske kungen sändebud till Hiskia och befallde dem: 10»Så här skall ni säga till Hiskia, kungen av Juda: Låt inte din Gud, som du sätter din lit till, förleda dig att tro att Jerusalem skall slippa falla i händerna på den assyriske kungen. 11Du har ju själv hört hur de assyriska kungarna ödelagt alla länder. Varför skulle då du bli räddad? 12De folk som mina fäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef, Edens folk i Telassar – blev de räddade av sina gudar? 13Var är kungen av Hamat och kungen av Arpad? Var är kungarna av Lair, Sefarvajim, Hena och Avva?«
14Hiskia tog emot brevet av sändebuden och läste det. Sedan gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15och bad: »Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord. 16Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat. 17Det är sant, Herre: Assyriens kungar har krossat folken, skövlat deras länder 18och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras. 19Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du, Herre, ensam är Gud.«
Jesajas profetia mot Sanherib
20Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud: Vad du bett mig om när det gäller Sanherib, Assyriens kung, har jag hört. 21Detta är de ord Herren riktar mot honom:
Jungfrun Sion föraktar och hånar dig.
Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.
22Vem är det du har smädat och skymfat,
mot vem har du höjt din röst
och kastat stolta blickar?
Mot Israels Helige!
23Genom dina sändebud har du smädat Herren:
Du sade: ’Med mina många vagnar
har jag utfört stora bedrifter.
Jag drog fram över bergens krön,
det fjärran Libanons höjder.
Jag fällde dess högsta cedrar,
dess yppersta cypresser.
Jag valde mitt nattkvarter
i dess bortersta trakter,
där skogen står tät.
24Jag grävde efter vatten
och drack ur okända flöden.
Egyptens alla floder torkade ut
där min fot hade trampat.’
25Har du då inte hört
att jag för länge sedan planlagt detta,
skapat det i en fjärran urtid?
Nu har jag låtit det komma:
det blev din lott att förvandla
befästa städer till ruiner.
26Invånarna stod där handfallna,
förkrossade och uppgivna.
De var som örter på marken,
som den spirande grönskan,
som gräset på taken
under den brännande östan.
27Du må stå eller sitta,
du må gå eller komma
– jag vet vad du gör.
28Du rasar mot mig,
och jag märker ditt övermod.
Därför skall jag sätta en krok i din näsa
och betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg du kom.
29Och detta är det tecken du får: I år skall ni äta det självsådda och nästa år det som växer vilt. Men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30Den rest av Juda som räddas skall på nytt slå rot och bära frukt. 31Ty en rest skall komma från Jerusalem, en skonad skara från Sions berg. Herrens lidelse skall utföra detta.
32Därför säger Herren så om kungen av Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad, inte skjuta någon pil mot den, inte lyfta sin sköld mot den och inte kasta upp någon belägringsvall. 33Den väg han kom skall han vända tillbaka. I denna stad kommer han inte in, säger Herren, 34ty jag skall värna denna stad och rädda den för min och för min tjänare Davids skull.«
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
35Den natten drog Herrens ängel ut och tillintetgjorde 185 000 man i det assyriska lägret; nästa morgon låg de där alla, döda.
36Kung Sanherib av Assyrien bröt upp och vände tillbaka till Nineve och stannade där. 37En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel högg Adrammelek och Sareser ner honom med svärd, varefter de flydde till landet Ararat. Sanheribs son, Assarhaddon, blev kung efter honom.
