David blir kung över Juda
1Efter en tid frågade David Herren: »Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?« Herren svarade: »Ja.« David frågade: »Till vilken?« – »Till Hebron«, svarade Herren. 2David begav sig dit och med honom hans båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel. 3Han tog också med sig sina män, var och en med sin familj, och de slog sig ner i städerna runt Hebron. 4Då kom männen i Juda dit och smorde David till kung över Juda.
När David fick höra att folket i Javesh i Gilead hade begravt Saul 5skickade han bud till dem och lät hälsa: »Må Herren välsigna er som har visat trohet mot er herre Saul och begravt honom. 6Må nu Herren visa er kärlek och trofasthet. Även jag vill belöna er för vad ni har gjort. 7Var modiga och tappra. Er herre Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.«
David i krig med Sauls ätt. Hans söner i Hebron
8Men Avner, Ners son, som var Sauls överbefälhavare, hade tagit med Sauls son Ish-Boshet till Machanajim 9och utropat honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamin, ja, över hela Israel. 10Ish-Boshet, Sauls son, var fyrtio år då han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Men Juda höll fast vid David, 11och han var kung över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
12Avner, Ners son, tågade med Sauls son Ish-Boshets män från Machanajim till Givon, 13medan Joav, Serujas son, drog ut med Davids män. De möttes vid dammen i Givon och gjorde halt på var sin sida om den. 14Avner sade till Joav: »Vi låter några unga krigare utkämpa envig medan vi ser på.« Joav samtyckte, 15och tolv krigare ställde upp för Benjamins stam och Ish-Boshet, mot tolv av Davids män. 16Var och en högg tag i sin motståndares huvud och rände svärdet i sidan på honom, och så föll de allesammans. Denna plats i Givon kallas sedan dess Svärdseggarnas åker.
17Det blev en förbittrad strid den dagen, och Avner och israeliterna blev besegrade av Davids män. 18Joav, Avishaj och Asael, Serujas tre söner, var med i striden. Asael, som var snabb som en gasell på fälten, 19förföljde Avner utan att vika av åt något håll. 20Då vände sig Avner och ropade: »Asael, är det du?« – »Ja«, svarade Asael. 21»Spring åt något annat håll«, fortsatte Avner. »Ge dig på någon av de yngre och ta hans rustning.« Men Asael ville inte låta honom vara, 22och då upprepade Avner: »Sluta följa efter mig, annars slår jag ihjäl dig. Och hur skulle jag då kunna se din bror Joav i ögonen?« 23Men Asael fortsatte att förfölja honom. Då stötte Avner spjutet i buken på honom, så att det trängde ut genom ryggen, och Asael föll och dog på stället. Alla hejdade sig när de kom till platsen där han hade stupat. 24Men Joav och Avishaj satte efter Avner, och i solnedgången kom de fram till Ammahöjden öster om Giach, på vägen till Givons öken.
25Här samlades benjaminiterna i en enda flock bakom Avner uppe på höjden. 26Avner ropade till Joav: »Skall slaktandet aldrig ta slut? Förstår du inte vilket elände det leder till? Skall du aldrig få ditt folk att sluta förfölja sina bröder?« 27Joav svarade: »Så sant Gud lever, hade du inte sagt det där skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen.« 28Så lät han stöta i horn, och hela hären gjorde halt; de slutade förfölja israeliterna, och striden upphörde.
29Avner och hans män tågade genom Jordandalen hela natten, gick över floden och fortsatte sedan under förmiddagen fram till Machanajim. 30När Joav hade slutat förfölja Avner och samlade sitt folk visade det sig att nitton av Davids män saknades förutom Asael. 31Davids män hade nedgjort 360 benjaminiter och anhängare till Avner. 32De förde med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Sedan marscherade Joav och hans män hela natten, och när dagen grydde var de framme i Hebron.
