Den heliga anden
1När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
5I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. 6När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. 7Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? 8Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? 9Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, 10från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, 11både judar och proselyter, vi är kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« 12I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« 13Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.«
Petrus tal på pingstdagen
14Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. 15Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. 16Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel:
17Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. 18Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera. 19Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. 20Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. 21Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.
22Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, 23han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. 24Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. 25Ty David säger om honom:
Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
26Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
27Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
28Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje
när jag får se ditt ansikte.
29Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. 30Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. 31Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. 32Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. 33Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. 34David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, 35så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. 36Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.«
37Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« 38Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.« 40Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.«
De troendes gemenskap
41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. 42Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.
43Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
