Asylstäderna
1När Herren, din Gud, krossar folken i det land han vill ge dig och du fördriver dem och slår dig ner i deras städer och hus, 2skall du avskilja tre städer i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning. 3När du tagit reda på hur vägarna går skall du indela det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom i tre områden, så att varje dråpare har en stad att fly till.
4Detta är villkoret för att en dråpare skall få leva när han har flytt dit: har han dödat en annan oavsiktligt utan att förut ha hyst agg mot honom – 5som när någon går ut i skogen med en kamrat och fäller träd, och järnet lossnar från skaftet när han svingar yxan för att hugga och det träffar den andre och dödar honom – då skall han få leva om han flyr till en av dessa städer. 6Vägen dit får inte vara så lång att blodshämnaren, när han i vredesmod förföljer dråparen, kan hinna upp honom och slå ihjäl honom, trots att han inte förtjänar döden, eftersom han förut inte hade hyst agg mot den andre. 7Därför befaller jag dig att avskilja tre städer.
8Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder och ger dig hela det land som han lovade dem, 9eftersom du troget följer hela denna lag som jag i dag ger dig och älskar Herren, din Gud, och alltid vandrar hans vägar, då skall du utöver dessa tre städer avskilja ytterligare tre, 10så att inte oskyldigt blod flyter i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och du drar blodskuld över dig.
11Men om någon hyser agg mot en annan och lägger sig i bakhåll för honom och överfaller och slår ihjäl honom och sedan flyr till en av dessa städer, 12skall de äldste i hans hemstad låta hämta honom och utlämna honom till blodshämnaren. Han skall dö. 13Visa honom ingen förskoning, utan utplåna skulden för oskyldigt blod i Israel, så går det dig väl.
Lagar om gränsstenar och vittnesmål
14Du skall inte flytta din grannes gränsstenar, som förfäderna har rest inom ditt område, i det land som Herren, din Gud, vill ge dig att ta i besittning.
15Ett enda vittne är inte nog för att fälla någon för brott eller förseelser, vilken synd det än gäller. För att en sak skall avgöras måste två eller tre personer vittna.
16Om ett illvilligt vittne kommer med falska anklagelser mot någon, 17skall de båda parterna i tvisten träda fram inför Herren, inför de präster och domare som då kommer att finnas. 18Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder, 19skall ni göra detsamma med honom som han hade tänkt ut mot sin broder. Du skall utrota det onda ur folket. 20Alla andra skall känna fruktan när de hör om detta, och sedan skall ingen mer göra något så ont hos dig. 21Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.
