I Edom och Moab
1Därefter bröt vi upp och gick tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet, så som Herren hade sagt till mig. Vi gick länge omkring i utkanten av Seirs bergsbygd. 2Slutligen sade Herren till mig: 3»Länge nog har ni gått omkring vid dessa berg. Vänd nu mot norr! 4Ge folket dessa anvisningar: Ni går nu genom det område som tillhör era bröder, Esaus ättlingar i Seir. Även om de är rädda för er skall ni akta er noga 5och inte utmana dem. Inte en enda fotsbredd av deras land skall jag ge er, ty Seirs berg har jag skänkt som egendom till Esau. 6Mat att äta skall ni köpa av dem, och även vattnet ni dricker skall ni betala för. 7Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du har företagit dig, och han har följt din vandring genom den väldiga öknen. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig. Ingenting har fattats dig.« 8Vi vandrade fram bland våra bröder, Esaus ättlingar i Seir, och följde vägen i Aravadalen bort från Elat och Esjon-Gever.
Sedan tog vi en ny väg och gick i riktning mot Moabs öken. 9Herren sade till mig: »Angrip inte moabiterna, ge dig inte i strid med dem. Av deras land ger jag dig ingenting, ty Ar har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.«
( 10Förut bodde emeerna där, ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. 11Liksom anakiterna räknas de som refaeer, men moabiterna kallar dem emeer. 12I Seir bodde förut horeerna, men de drevs bort av Esaus ättlingar, som utplånade dem och övertog deras land, liksom Israel gjorde med det land Herren hade skänkt dem som egendom.)
13»Framåt, gå över Sered!« Så gick vi över Sereds floddal.
14Vår vandring från Kadesh Barnea fram till övergången av Sereddalen hade tagit trettioåtta år. Då var den generationens alla krigare döda och borta ur lägret, så som Herren hade svurit. 15Herrens hand drabbade dem och ryckte bort dem ur lägret tills alla var döda.
16När alla krigarna i folket hade dött ut 17talade Herren till mig: 18»När du nu går genom Moabs område, genom Ar, 19närmar du dig Ammons ättlingar. Angrip dem inte, utmana dem inte. Av ammoniternas land ger jag dig ingenting, ty det har jag skänkt som egendom till Lots ättlingar.«
( 20Även detta land räknas som refaeiskt. Där bodde förut refaeer, av ammoniterna kallade samsummeer. 21Det var ett stort och talrikt folk, högväxt som anakiterna. Herren utplånade refaeerna och lät ammoniterna driva bort dem och överta deras land, 22så som han gjorde för Esaus ättlingar i Seir, när han utplånade horeerfolket och lät dem driva bort det och överta det land där de ännu bor. 23Samma sak drabbade avveerna, som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som hade kommit från Kaftor, utplånade dem och övertog deras land.)
24»Framåt, bryt upp och gå över Arnons floddal! Jag ger amoreernas kung Sichon i Heshbon och hans land åt dig. Börja erövringen, ge dig i strid med honom! 25Jag börjar i dag sprida skräck och fruktan för dig bland alla folk under himlen, så att de bävar och darrar när de hör talas om dig.«
Segern över kung Sichon
26Från Kedemots öken sände jag bud till kung Sichon i Heshbon med denna fredliga hälsning: 27»Låt mig få gå genom ditt land. Jag skall gå raka vägen och inte vika av åt vare sig höger eller vänster. 28Mat att äta skall jag köpa av dig, och vatten att dricka skall jag betala dig för. Jag vill bara tåga igenom, 29så som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät mig göra, så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, skall ge oss.«
30Men kung Sichon i Heshbon ville inte låta oss gå genom hans land, ty Herren, din Gud, gjorde honom hårdhjärtad och omedgörlig för att han skulle falla i ditt våld, vilket nu också har skett. 31Herren sade till mig: »Nu börjar jag, jag överlämnar Sichon och hans land åt dig. Börja erövringen, ta hans land i besittning!«
32Med allt sitt folk drog Sichon ut för att möta oss i strid vid Jahas. 33Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. 34Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan. 35Men boskapen och det vi tagit i de erövrade städerna behöll vi som krigsbyte. 36Från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen och ända bort till Gilead fanns inte en enda stad som var ointaglig för oss. Herren, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.
37Bara ammoniternas land lämnade du i fred, hela området längs Jabboks floddal liksom städerna i bergsbygden, alldeles så som Herren, vår Gud, hade befallt.
