Moses välsignelse
1Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose gav israeliterna före sin död. 2Han sade:
Herren kommer från Sinai,
från Seir går han upp över sitt folk,
från berget Paran träder han fram i glans.
Han närmar sig från Kadeshöknen,
han går längs Moabs branter.
3Du älskar stammarna
och har alla heliga i din hand.
[---]
4Mose gav oss en lag.
Jakobs församling är Herrens egendom.
5Han blev Jeshuruns konung
när folkets hövdingar samlades,
alla Israels stammar.
6Ruben skall leva och inte dö,
men hans män skall inte bli många.
7Och om Juda sade han detta:
Herre, hör Judas rop,
låt honom förenas med sitt folk
som han har kämpat för.
Hjälp honom mot hans fiender!
8Om Levi sade han:
Åt Levi dina tummim,
dina urim åt din trofaste,
som du satte på prov vid Massa
och utmanade vid Merivavattnet.
9»Jag har aldrig sett dem«,
sade han om sin far och mor.
Han kändes inte vid sina bröder
och ville inte veta av sina barn.
Nej, Levis stam har följt ditt ord
och hållit förbundet med dig.
10De lär Jakob dina föreskrifter,
de lär Israel din lag.
De låter offerrök stiga till din näsa
och lägger heloffer på ditt altare.
11Herre, välsigna hans kraft,
låt allt han gör behaga dig!
Krossa hans motståndares höfter,
hans fiender skall inte resa sig igen.
12Om Benjamin sade han:
Den Herren älskar lever i frid.
Herren skyddar honom alltid,
han bor bland Benjamins kullar.
13Om Josef sade han:
Herren har välsignat hans land
med rikedomar från himlen därovan
och från djupet som vilar därnedan,
14med rikedomar som mognar i solen,
som växer månad för månad,
15med det bästa från de urgamla bergen,
med de eviga höjdernas skatter,
16med alla rikedomar jorden ger –
gåvor från honom som var i törnbusken.
Låt allt detta hopas över Josefs huvud,
över hjässan på fursten bland bröder.
17Ståtlig är han, tjurens förstfödde.
Hans horn är som vildoxens horn,
med dem kan han stånga folken,
alla som finns på jorden.
Så gör Efraims tiotusenden
och Manasses tusenden.
18Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du ger dig ut,
och du, Isaskar, i dina tält!
19De bjuder stammarna till berget,
där de offrar rätta offer.
De närs av havets överflöd
och sandens gömda skatter.
20Om Gad sade han:
Lovad vare han som ger livsrum åt Gad!
Som ett lejon är Gad där han bor,
han söndersliter bog och huvud.
21Han utsåg den bästa delen åt sig,
ett land som anstår en härskare.
När folkets hövdingar samlades
lät han Herrens rättvisa råda
och fällde domar i Israel.
22Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som störtar fram från Bashan.
23Om Naftali sade han:
Naftali, mättad av nåd
och fylld av Herrens välsignelse,
får land i väster och söder.
24Om Asher sade han:
Mest välsignad av sönerna är Asher.
Må hans bröder älska honom,
må han få vada i olja.
25Dina reglar skall vara av järn och brons,
må din kraft bestå i alla dina dagar.
26Ingen är som Jeshuruns Gud.
Han rider över himlen för att hjälpa dig,
majestätiskt rider han på moln.
27Där uppe är urtidens Gud,
hit ner når den Eviges armar.
Han drev bort dina fiender
och sade: Förinta dem!
28Så fick Israel bo i trygghet,
Jakob fick leva i ostörd ro
i ett land med säd och vin,
under en himmel som skänker dagg.
29Lyckliga Israel, vem är som du?
Du är ett folk som får hjälp av Herren,
din skyddande sköld, ditt segrande svärd.
Dina fiender skall krypa för dig,
i triumf skall du gå fram över deras höjder.