Förmaning till lydnad och trohet
1Och nu, Israel, hör de stadgar och föreskrifter som jag lär er för att ni skall lyda dem. Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning. 2Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er. 3Med egna ögon har ni sett vad Herren gjorde vid Baal-Pegor. Alla bland er som följde Baal-Pegor har Herren, din Gud, utplånat, 4men ni som höll fast vid Herren, er Gud, är alla vid liv i dag.
5Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. 6Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga: »Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk!« 7Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom? 8Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er?
9Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det, 10om den dag då du vid Horeb stod inför Herren, din Gud. Herren sade till mig: »Kalla samman folket åt mig! Jag skall låta dem höra mina ord, så att de lär sig att frukta mig, så länge de lever på jorden, och lär sina barn detsamma.« 11Då kom ni fram och ställde er nedanför berget. Berget brann och elden nådde ända in i himlen. Det var mörker, moln och töcken. 12Herren talade till er ur elden. Orden hörde ni, men ni såg ingen gestalt, ni hörde bara en röst. 13Han förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor. 14Då befallde Herren mig att lära er stadgar och föreskrifter, som ni skall lyda i det land ni går över till och tar i besittning.
15Akta er noga! Ni såg inte någon gestalt när Herren, er Gud, talade till er ur elden på Horeb. 16Gör därför inte något så förfärligt som att tillverka en bildstod, en gudabild av vilken gestalt det vara må: en bild av man eller kvinna, 17en bild av ett markens djur eller av en fågel som flyger i skyn, 18en bild av ett djur som krälar på jorden eller av en fisk i vattnet, under jordens yta. 19När du lyfter blicken mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, hela den himmelska hären, får du inte låta dig förledas att tillbe dem och tjäna dem. Dem har Herren, din Gud, tilldelat alla folk under himlen. 20Men er har Herren tagit sig an och fört ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skulle bli hans eget folk, som ni nu också har blivit.
21Herren vredgades på mig för er skull och svor att jag inte skulle få gå över Jordan och komma till det rika land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom. 22Jag skall dö här i landet och kommer inte att gå över Jordan. Men ni skall gå över och ta det rika landet i besittning. 23Akta er då för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er, så att ni gör er en bildstod, en avbild av något som Herren, din Gud, har förbjudit dig att avbilda. 24Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk Gud.
25Om ni efter att ha fått barn och barnbarn och blivit hemmastadda i landet gör något så förfärligt som att tillverka en bildstod av vilken gestalt det vara må och sålunda gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och väcker hans vrede, 26då tar jag i dag himmel och jord till vittnen på att ni snart skall utrotas från det land ni tar i besittning när ni går över Jordan. Ni får inte leva länge där, ni kommer att gå under. 27Herren skall skingra er bland folken, och bara några få av er skall leva kvar hos de främmande folk dit Herren driver bort er. 28Där kommer ni att tjäna gudar som är tillverkade av människohänder, gudar av trä och sten som varken kan se eller höra, äta eller lukta. 29Men där skall du söka Herren, din Gud, och du skall finna honom om du frågar efter honom av hela ditt hjärta och med hela din själ. 30När du är i nöd och allt detta drabbar dig i kommande dagar, då skall du vända tillbaka till Herren, din Gud, och lyssna till honom. 31Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under. Han glömmer aldrig det förbund han ingick med dina fäder och bekräftade med ed.
32Utforska hur det var i gamla tider, innan du fanns, alltsedan den dag då Gud skapade människorna på jorden, och fråga från himlavalvets ena ände till den andra om något så stort som detta har skett eller om någon har hört talas om något liknande. 33Har något folk hört Guds röst ur elden, så som du har gjort, och ändå förblivit vid liv? 34Eller har någon annan gud ens försökt hämta ett folk ur ett annat folks våld, med prövningar och tecken, under och krig, med stark hand och lyftad arm och med skräckinjagande stordåd, så som Herren, er Gud, gjorde med er i Egypten, inför dina ögon? 35Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. 36Från himlen lät han dig höra sin röst för att fostra dig. På jorden lät han dig se sin väldiga eld, och du hörde hans ord ur elden. 37Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras efterkommande förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft. 38Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom, som det är än i dag.
39Därför skall du i dag inse och besinna att det är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jorden, det finns ingen annan. 40Om du följer hans stadgar och bud, som jag i dag ger dig, går det väl för dig och dina efterkommande och du får leva länge i det land som Herren, din Gud, vill ge dig för alltid.
Asylstäderna
41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, den östra sidan, 42och lät dem bli tillflyktsorter för dråpare som oavsiktligt dräpt någon utan att förut ha hyst agg mot honom. Den som flydde till någon av dessa städer skulle få leva. 43Beser i öknen på högslätten avskilde han för Rubens ättlingar, Ramot i Gilead för Gads ättlingar och Golan i Bashan för Manasses ättlingar.
Gudsuppenbarelsen och de tio budorden
44Detta är den lag som Mose förelade israeliterna. 45Här följer de lagar, stadgar och föreskrifter som Mose förkunnade för israeliterna efter deras uttåg ur Egypten, 46öster om Jordan i dalen mitt emot Bet Pegor, i det land som hade tillhört amoreerkungen Sichon, han som härskade i Heshbon men besegrades av Mose och israeliterna efter deras uttåg ur Egypten. 47De intog hans land liksom kung Ogs land Bashan, allt land som tillhörde de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den östra sidan: 48ett landområde ända från Aroer vid randen av Arnons floddal till berget Sirjon, alltså Hermon, 49och vidare hela den bortre del av Jordandalen som ligger öster om floden, ända till Aravasjön nedanför Pisgas branter.
