1Vidare såg jag alla de våldsdåd som begås under solen:
de förtryckta gråter
men ingen tröstar dem,
förtryckaren övar våld mot dem
men ingen hjälper dem.
2Jag sade: De döda, som redan gått bort, är lyckligare än de levande, som ännu är kvar i livet. 3Men lyckligast är den som ännu inte är till, den som sluppit se allt det onda som sker under solen.
4Jag såg att all strävan och all framgång bottnar i den enes avund mot den andre. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
5Dåren sitter med händerna i kors
och tär på sitt eget hull.
6Bättre en handfull i lugn och ro
än två händer fulla och mycket möda,
ett jagande efter vind.
7Jag såg ännu mer av tomheten under solen: 8en man står helt ensam, har varken son eller bror. Ändå är det ingen måtta på hans möda, och han spanar alltid lika girigt efter rikedom. »Men för vem sliter jag och nekar mig livets goda?« Även detta är tomhet och ett eländigt arbete.
9Bättre två än en, de får riklig lön för sin möda. 10Om de faller kan de hjälpa varandra upp. Men ve den som är ensam! Om han faller finns det ingen som hjälper honom upp. 11Likaså: om två sover tillsammans har de det varmt, men hur skall den ensamme hålla sig varm?
12Där en blir övermannad kan två hålla stånd, och tredubbel tråd brister inte så snart.
13Bättre en pojke, fattig och förståndig,
än en kung som är gammal och dåraktig,
en som inte längre har vett att ta varning.
14Ty från fängelsehålan steg han till kungatronen, fast han föddes fattig i sitt rike. 15Jag såg allt levande som vandrar under solen sluta upp kring den unge tronföljaren, som skulle träda i den andres ställe. 16Oändligt stor var den skara han ledde. Ändå är han inte till någon glädje för senare släkten. Även detta är tomhet, ett jagande efter vind.
Vakta din tunga!
17Tänk dig för när du går till Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör; i sin okunnighet handlar de illa.
