Predikaren 6

₁Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: ₂det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga.

₃En man kan få hundra barn och leva otaliga år, men om han aldrig blir tillfredsställd i livet, hur länge han än lever, och kanske inte ens får en grav, då säger jag: Ett dödfött barn är lyckligare! ₄Förgäves kom det till världen, in i mörkret går det, och i mörker höljs dess namn. ₅Det har inte sett solen och det anar ingenting, men dess ro är djupare än hans. ₆Om han än lever i tusen år, två gånger om, får han ändå aldrig njuta livets goda. Alla kommer ju till en och samma plats.