1Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen?
2Gott rykte är bättre än rökelse
och dödsdagen bättre än födelsens dag.
3Bättre gå till sorgehus än till gästabud.
Vad som är slutet för envar
må alla levande betänka.
4Bekymmer är bättre än skratt.
Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust.
5De visa är helst i sorgens hus,
dårarna i glädjens.
6Bättre klandras av en vis
än lovsjungas av en dåre.
7Ty som törnrisets knastrande under kitteln,
så är dårens skratt.
Även detta är tomhet.
8Hot fördummar den vise,
förståndet förmörkas av mutor.
9Slutet är bättre än början,
tålamod bättre än högmod.
10Var inte snar till vrede,
vreden bor i dårars bröst.
11Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så.
12Vishet är lika bra som förmögenhet,
en förmån för dem som ser solen.
13Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd,
men att äga vishet ger mer:
den räddar den vises liv.
14Se på vad Gud har gjort:
vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15På lyckans dag skall du vara lycklig,
och på olyckans dag skall du tänka så:
Gud har gjort även denna dag,
och människan har inget att klandra honom för.
16I detta flyktiga liv har jag sett
att rättfärdiga går under trots sin rättfärdighet,
att onda lever länge trots sin ondska.
17Var inte alltför rättfärdig, och visa dig inte alltför klok. Varför skulle du vålla ditt eget fördärv? 18Var inte alltför ond, och var inte dåraktig. Varför skulle du dö i förtid? 19Bäst är att hålla fast vid det ena utan att släppa det andra: den som fruktar Gud lyckas med bådadera.
20För den vise är visheten ett bättre värn
än tio mäktiga män i staden.
21Men det finns ingen rättfärdig på jorden som alltid gör det goda och aldrig syndar.
22Bry dig inte om allt som sägs. Då hör du inte när din tjänare förbannar dig. 23Många gånger – det vet du själv – har också du förbannat andra.
24Allt detta har jag prövat med vishetens hjälp. Jag sade: Jag vill vinna vishet – men den låg långt utom räckhåll.
25Utom räckhåll ligger det som varit,
djupt, djupt – vem kan finna det?
26Jag föresatte mig nu att undersöka och utforska, att söka visheten och meningen. Jag insåg att ondska är oförnuft och dåraktiga handlingar vanvett.
27Detta har jag funnit:
bittrare än döden är kvinnan,
hon är en snara,
hennes hjärta är ett nät,
hennes armar är bojor.
Den som behagar Gud kommer undan,
men syndaren blir hennes fånge.
28Se här vad jag har funnit,
säger Predikaren,
då jag har lagt det ena till det andra
för att finna meningen.
29Något sökte jag ständigt förgäves:
en enda människa fann jag bland tusen,
men aldrig var det en kvinna.
30Detta är vad jag kom fram till:
Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster.
