Israels segersång
1Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren:
Jag sjunger till Herrens ära:
stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe
vräkte han i havet.
2Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.
Han är min Gud,
honom vill jag prisa,
min faders Gud,
honom vill jag lovsjunga.
3Herren är en kämpe
– Herren är hans namn.
4Faraos vagnar, hela hans här,
kastades i havet,
hans tappraste män
dränktes i Sävhavet.
5Vattnen slog samman över dem,
de sjönk i djupet som stenar.
6Din högra hand, Herre,
härlig i makt,
din högra hand, Herre,
krossade fienden.
7I din makt och din härlighet
gjorde du motståndarna till intet.
Din lågande vrede bröt fram
och förtärde dem alla som halm.
8Du frustade, och vattnet tornade upp sig,
vågorna stod som en mur,
strömmarna stelnade mitt i havet.
9Fienden sade:
Jag skall förfölja dem,
hinna i kapp dem,
fördela bytet,
stilla min lystnad,
jag skall dra mitt svärd
och beröva dem allt.
10Du blåste på dem
och havet höljde dem,
de sjönk som bly
i väldiga vatten.
11Vem är som du
bland gudarna, Herre?
Vem är som du,
majestätisk och helig,
värdig fruktan och lovsång,
mäktig att göra under?
12Du sträckte ut din hand,
och jorden slukade dem.
13Du ledde med trofast kärlek
det folk som du friköpt,
förde det med makt
till din heliga boning.
14Folken hörde det och darrade.
Ångest grep filisteerna,
15Edoms furstar fylldes av skräck,
de starka i Moab greps av fruktan,
modet svek dem som bodde i Kanaan.
16Fasa och skräck föll över dem,
inför din mäktiga arm
stod de förstenade,
medan ditt folk drog fram, Herre,
det folk drog fram som du vunnit åt dig.
17Du ledde dem fram och planterade dem
på det berg som är din egendom,
den plats du gjort till din boning, Herre,
den helgedom, Herre, du själv har grundlagt.
18Herren är konung
nu och för evigt.
19När faraos hästar gick ut i havet med hans vagnar och vagnskämpar lät Herren havets vatten strömma tillbaka över dem. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet.
20Mirjam, som var syster till Aron och ägde profetisk gåva, tog sin tamburin, och alla kvinnorna följde henne; de slog på tamburiner och dansade.
21Och Mirjam ledde sången:
Sjung till Herrens ära:
stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe
vräkte han i havet.
Ökenvandringen börjar
22Mose lät Israel bryta upp från Sävhavet, och de drog ut i Shuröknen. När de hade vandrat tre dagar i öknen utan att finna vatten 23kom de till Mara, men vattnet där kunde de inte dricka eftersom det var beskt. Det var därför platsen fick namnet Mara. 24Folket knotade mot Mose och frågade honom: »Vad skall vi dricka?« 25Mose ropade till Herren, och Herren visade honom ett stycke trä. Mose kastade det i vattnet, och sedan smakade vattnet gott. I Mara gav Herren lag och rätt åt folket, och där satte han det på prov. 26Han sade: »Om du lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans befallningar och håller alla hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de sjukdomar som jag sände över egypterna. Ty jag är Herren, den som botar dig.«
27Så kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer. Och vid vattnet där slog de läger.
