Jesaja 15

I ödeläggelsens natt

lades Ar Moab i ruiner.

Ja, i ödeläggelsens natt

lades Kir-Moab i ruiner.

Divons folk går upp

till offerplatserna för att gråta.

På Nebo och Medeva

ljuder Moabs klagan.

Ja, varje hjässa är rakad

och varje skägg är avklippt.

På gatorna går de i säcktyg,

på tak och torg ljuder klagan,

tårarna strömmar.

Heshbon och Elale klagar,

ända till Jahas hörs deras rop.

Därför skakar Moab av skräck

och förlorar modet.

Mitt hjärta vill skrika för Moabs skull.

Flyktingarna kommer till Soar och Eglat Shelishia.

Uppför sluttningen mot Luchit

går folket gråtande.

På vägen mot Horonajim

höjs klagorop över förödelsen.

Nimrims vatten blir ökenmark,

gräset torkar, ängen vissnar,

inget grönt blir kvar.

Allt de har sparat, alla förråd,

bär de nu över Pilträdsbäcken.

Runt hela Moab ljuder klagan,

jämmerropen hörs till Eglajim,

ja, ända till Beer Elim.

Dimons vatten fylls av blod.

Nya plågor skall jag sända över Dimon,

ett lejon mot dem som har skonats i Moab,

mot det som är kvar av Adma.