Jesaja 2

₂Den dag skall komma

då berget med Herrens tempel

står där orubbligt fast,

högst av bergen, överst bland höjderna.

Alla folk skall strömma dit,

₃folkslag i mängd skall komma,

och de skall säga:

»Låt oss gå upp till Herrens berg,

till Jakobs Guds tempel.

Han skall lära oss sina vägar,

hans stigar vill vi följa.«

Ty från Sion skall lag förkunnas,

från Jerusalem Herrens ord.

₄Han skall döma mellan folken,

skipa rätt bland alla folkslag.

De skall smida om sina svärd till plogbillar

och sina spjut till vingårdsknivar.

Folken skall inte lyfta svärd mot varandra

och aldrig mer övas för krig.

₅Kom, alla av Jakobs ätt,

låt oss vandra i Herrens ljus!

₆Du har övergivit Jakobs ätt, ditt folk,

ty det var fullt av Österns spåmän,

fullt av teckentydare som Filisteen –

överallt folk av främmande börd!

₇Landet var fullt av silver och guld,

tallösa var dess skatter.

Landet var fullt av hästar,

tallösa var dess vagnar.

₈Landet var fullt av gudabilder,

man föll ner inför ting som människor gjort,

som de tillverkat med egna händer.

₉Därför kuvades människan,

därför tvangs hon på knä.

– Förlåt dem inte!

₁₀Fly in i klippan, göm dig i jorden,

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät.

₁₁De stolta måste sänka blicken,

människans högmod skall kuvas.

Herren ensam triumferar

den dagen.

₁₂Ty Herren Sebaot har bestämt en dag

med dom över allt som är övermodigt och stolt,

över allt som skjuter i höjden och yvs,

₁₃över alla Libanons cedrar,

de höga och mäktiga,

och alla Bashans ekar,

₁₄över alla höga berg

och alla mäktiga höjder,

₁₅över alla stolta torn

och alla branta murar,

₁₆över alla långfärdsskepp

och alla praktfulla fartyg.

₁₇Då skall människans stolthet kuvas,

hennes högmod kväsas.

Herren ensam triumferar

den dagen.

₁₈Avgudarna skall utplånas.

₁₉Fly in i klippgrottor och jordkulor

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät,

när han reser sig och slår jorden med skräck.

₂₀Den dagen skall människorna kasta bort

sina gudar av silver och guld

som de gjort med egna händer

och sedan fallit ner inför,

kasta dem åt råttor och fladdermöss

₂₁och fly in i bergsklyftor och klippskrevor

för Herrens fruktansvärda makt,

för hans höga majestät,

när han reser sig och slår jorden med skräck.

₂₂Vänta inget av människan,

denna flyktiga varelse.

Vad är hon värd?