Tyros och Sidon läggs öde
Budskap om Tyros.
Klaga, Tarshish-skepp,
er trygga hamn ligger öde!
När de kom åter från kitteernas land
fick de veta vad som hänt.
Förstummas, ni som bor vid kusten,
köpmän från Sidon,
staden vars utsända for över vida vatten.
Med Shichors säd, Nillandets skördar,
drev de handel bland folken
och fick så sin bärgning.
Vilken skam, o Sidon,
du havets fästning,
som måste säga:
»Jag har inga barn,
jag föder inte mer,
ser inga pojkar växa upp
och fostrar inga flickor.«
När egypterna får höra detta
bävar de som när de hörde om Tyros.
Dra bort till Tarshish!
Klaga, ni som bor vid kusten!
Är detta er glada stad
som stått sedan urminnes tid
och vars folk for vida omkring
och bodde i främmande land?
Vem har beslutat detta
om Tyros, drottningen,
vars köpmän var furstar,
vars krämare var stormän på jorden?
Herren Sebaot har beslutat detta
för att kväsa allt stolt och ståtligt
och kuva jordens stormän.
Odla upp ditt land,
ty för Tarshish-skeppen
finns inte mer någon hamn.
Han sträckte ut sin hand över havet,
han fick riken att vackla.
Herren gav befallning
att Kanaans fästen skulle krossas.
Han sade:
»Det är slut med all din glädje,
Sidon, du misshandlade jungfru.
Drar du bort till kitteernas land
skall du inte heller där finna ro.«
[---]
Klaga, Tarshish-skepp,
er trygga hamn ligger öde!
När den tiden kommer skall Tyros ligga bortglömt i sjuttio år, motsvarande en konungs tid. Då sjuttio år har gått skall det bli med Tyros som med horan i visan:
»Ta din lyra och dra runt i staden,
gamla bortglömda hora!
Spela vackert och sjung dina sånger,
så att de minns dig igen.«
Då sjuttio år har gått skall Herren ta sig an Tyros. Hon skall åter tjäna sitt uppehälle genom att hora med all världens riken, över hela jorden. Men det hon förtjänar som hora skall vara helgat åt Herren, inte samlas i skattkamrarna. Förtjänsten skall tillfalla dem som bor inför Herren, så att de har att äta i överflöd och kan klä sig praktfullt.
