Jesaja 43

₁Nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

Var inte rädd, jag har friköpt dig,

jag har gett dig ditt namn, du är min.

₂När du går genom vatten är jag med dig,

vattenmassorna skall inte dränka dig.

När du går genom eld skall du inte bli svedd,

lågorna skall inte bränna dig.

₃Jag är Herren, din Gud,

Israels Helige är den som räddar dig.

Jag lämnar Egypten som lösen för dig,

jag ger Kush och Seba i utbyte.

₄Du är dyrbar för mig,

jag ärar och älskar dig.

Därför ger jag människor i utbyte mot dig,

andra folk som betalning för ditt liv.

₅Var inte rädd, jag är med dig.

Från öster för jag hem dina barn,

från väster samlar jag er alla.

₆Till norden säger jag: Ge mig dem!

och till södern: Släpp dem!

För hem mina söner från fjärran

och mina döttrar från jordens ände,

₇alla som bär mitt namn

och som jag har skapat,

format och gjort till min ära.

₈För fram dem som är blinda fast de har ögon,

döva fast de fått öron.

₉Alla folk har samlats, folkslagen möts.

Vem bland dem kunde förutsäga detta

eller förkunna vad som förut skett?

Låt dem kalla sina vittnen, så att de får rätt

och de som lyssnar blir övertygade.

₁₀Men ni är mina vittnen, säger Herren,

min tjänare, den som jag har utvalt,

för att ni skall få insikt och tro mig,

förstå att jag är Gud.

Ingen gud har blivit till före mig,

ingen skall komma efter mig.

₁₁Jag, jag är Herren,

ingen annan än jag kan ge räddning.

₁₂Det var jag som förutsade och förkunnade,

ingen främmande gud ibland er.

Ni är mina vittnen, säger Herren.

Jag är Gud,

₁₃också i framtiden är jag densamme.

Ingen kan rycka något ur min hand,

det jag gör kan ingen göra om intet.

₁₄Så säger Herren,

er befriare, Israels Helige:

För er skull har jag sänt bud till Babylon.

Jag skall slå sönder portarnas reglar,

från skeppen hörs kaldeernas klagorop.

₁₅Jag är Herren, er Helige,

Israels skapare, er konung.

₁₆Så säger Herren,

han som gjorde en väg genom havet,

en stig genom mäktiga vatten,

₁₇han som lät hästar och vagnar

och starka kämpar rycka ut:

där ligger de och reser sig inte mer,

utsläckta, som en slocknad veke.

₁₈Men glöm det som förut var,

tänk inte på det förgångna.

₁₉Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan,

märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen,

stigar i ödemarken.

₂₀Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig,

för att jag frambringar vatten i öknen,

floder i ödemarken,

så att mitt folk, det utvalda, får dricka,

₂₁det folk som jag har skapat åt mig.

De skall sjunga mitt lov.

₂₂Du åkallade inte mig, Jakob,

tröttade inte ut dig för min skull, Israel.

₂₃Du gav mig inte får som brännoffer,

ärade mig inte med slaktoffer.

Jag betungade dig inte med matoffer,

tröttade dig inte med krav på rökelse.

₂₄Du köpte inte kalmus åt mig,

mättade mig inte med dina slaktoffers fett.

Tvärtom betungade du mig med dina synder

och tröttade mig med dina förbrytelser.

₂₅Jag, jag är den som utplånar dina brott,

för min egen skull,

jag minns inte mer dina synder.

₂₆Stäm mig! Låt oss processa!

För din talan, så att du får rätt.

₂₇Din stamfader syndade,

dina talesmän satte sig upp mot mig.

₂₈Därför förnedrade jag de heliga furstarna,

jag lät Jakob vigas åt förintelse,

lät Israel skymfas.