Välsignelse över Israel
1Men lyssna nu, Jakob, min tjänare,
Israel, som jag har utvalt.
2Så säger Herren, din skapare,
han som formade dig i moderlivet,
han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
Jeshurun, som jag har utvalt.
3Jag skall gjuta vatten över törstande mark,
floder av vatten över torrt land,
och jag skall utgjuta min ande över dina barn,
min välsignelse över dina ättlingar.
4De skall skjuta upp som grönskande popplar,
som pilträd vid vattenströmmar.
5En skall säga att han tillhör Herren,
en skall bära Jakobs namn,
en skall skriva att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.
Herren är den ende Guden
6Så säger Herren, Israels konung,
han som friköper dem, Herren Sebaot:
Jag är den förste, jag är den siste.
Det finns ingen annan Gud än jag.
7Vem är som jag? Må han ge sig till känna,
förklara och bevisa det för mig.
Vem har i förväg kungjort det som händer?
Låt dem berätta för oss vad som skall ske.
8Var inte förfärade, hys ingen fruktan!
Kungjorde och berättade jag det inte i förväg?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag,
någon klippa som jag inte vet om?
Avgudamakarnas fåfänga verk
9Avgudamakarna är ingenting,
deras älskade bilder ger ingen hjälp.
Deras vittnen varken ser eller förstår
och får stå där med skam.
10Vem vill göra en gud, gjuta en gudabild,
som inte ger någon hjälp?
11Alla hans anhängare står med skam,
hantverkarna är bara människor.
Må de alla samlas och träda fram,
de skall fyllas av skam och skräck.
12Smeden arbetar fram sitt verk vid härden,
med hammare formar han det
och bearbetar det med starka armar.
Han låter bli att äta och blir trött,
han dricker inget och blir kraftlös.
13Snickaren sträcker sitt måttband,
märker ut bilden med krita
och hugger ut den med stämjärn.
Han märker ut måtten med passare
och ger bilden mänsklig form,
en praktfull gestalt som skall bo i ett tempel.
14Man fäller cederträd,
man tar en stenek eller en ek,
som får växa sig stor bland skogens träd,
eller planterar ett lagerträd,
som regnet ger växtkraft.
15Virket skall folk ha till bränsle,
man har det att värma sig med
och göra upp eld för att baka.
Man tillverkar också en gud som man tillber,
gör en gudabild och faller på knä för den.
16Hälften gör man en brasa av,
där steker man kött,
man äter sin stek och blir mätt,
och man värmer sig och säger:
»Vilken härlig brasa!«
17Av resten gör man en gud, en bild
som man faller på knä för och tillber
och riktar sina böner till:
»Rädda mig, du som är min gud!«
18De har inget vett, inget förstånd,
deras ögon är tillslutna så att de inte ser,
deras hjärtan så att de ingenting fattar.
19Ingen tänker sig för,
har vett och förstånd att säga:
»Hälften gör jag en brasa av,
jag bakar bröd på glöden
och steker en köttbit och äter –
skall jag nu göra resten till en vidrig avgud
och falla på knä för en träklabb?«
20Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv.
Han kan inte rädda sitt liv,
inte säga: »Jag har litat på en lögn.«
Herrens storhet som skapare
21Minns detta, Jakob,
Israel, du som är min tjänare.
Jag har format dig, du skall tjäna mig.
Israel, jag skall aldrig glömma dig.
22Jag plånar ut dina synder som ett moln,
dina brott som en sky.
Vänd tillbaka till mig,
jag har friköpt dig.
23Jubla, du himmel,
över vad Herren har gjort!
Ropa av glädje, jordens djup!
Brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd!
Ty Herren har friköpt Jakob,
genom Israel visar han sin härlighet.
24Så säger Herren, din befriare,
han som formade dig i moderlivet:
Jag är Herren, som har skapat allt.
Jag ensam spände upp himlen,
jag bredde ut jorden utan hjälp.
25Jag sätter orakelprästernas tecken ur spel
och gör spåmännen till narrar,
de visa kommer till korta,
jag gör deras klokhet till dårskap.
26Mina tjänares ord låter jag slå in,
jag förverkligar det mina utsända förkunnat.
Jag säger: Jerusalem skall bli bebott
och Judas städer byggas upp,
staden skall jag resa ur ruinerna.
27Jag säger till havsdjupet: Sina!
Dina flöden torkar jag ut.
28Jag säger: Kyros är min herde,
han skall förverkliga allt jag vill.
Han skall säga: Jerusalem skall byggas upp,
templet få en fast grund.