Jesaja 45

₁Så säger Herren till sin smorde,

till Kyros, vars högra hand han har fattat

för att lägga folken under honom

och beröva kungarna deras svärd,

för att dörrarna skall öppnas för honom

och inga portar förbli stängda:

₂Jag går framför dig och jämnar ut bergen,

kopparportarna krossar jag,

järnbommarna slår jag sönder.

₃Jag ger dig skatter, dolda i mörkret,

gömda rikedomar,

för att du skall inse att jag är Herren,

att han som gett dig ditt namn är Israels Gud.

₄För min tjänare Jakobs skull,

för Israel, min utvalde,

har jag gett dig ditt namn, ditt hedersnamn,

fastän du inte känner mig.

₅Jag är Herren, ingen annan finns,

ingen är Gud utom jag.

Jag rustar dig till strid,

fastän du inte känner mig,

₆för att alla i öst och i väst skall inse

att det inte finns någon mer än jag.

Jag är Herren, ingen annan finns.

₇Jag ger ljus och skapar mörker,

jag bringar lycka och skapar ofärd.

Jag, Herren, gör allt detta.

₈Må det flöda från himlen därovan,

må rättfärdighet strömma ur molnen.

Må jorden öppna sig,

räddningen spira

och rättfärdigheten slå ut i blom.

Jag, Herren, har skapat det.

₉Ve den som tvistar med sin skapare

– en skärva bland skärvor på marken.

Skall leran säga till krukmakaren:

»Vad gör du? Du har inget handlag.«

₁₀Ve den som säger till en far: »Vad har du avlat?«

och till en kvinna: »Vad har du fött?«

₁₁Så säger Herren, Israels Helige,

han som formar framtiden:

Ställer ni frågor till mig om mina barn,

ger ni mig order om mina händers verk?

₁₂Det är jag som har skapat jorden

och gjort människorna där.

Jag har spänt upp himlen med egna händer

och ger order till hela dess här.

₁₃Jag har i min trohet manat fram en man,

vart han går jämnar jag hans väg.

Han skall bygga upp min stad

och släppa mitt bortförda folk

utan betalning och utan lön,

säger Herren Sebaot.

₁₄Så säger Herren:

Det rika Egypten,

det välmående Kush

och Sebas resliga folk

skall tillfalla dig och bli ditt.

De skall gå bakom dig, komma i bojor.

De faller ner inför dig

och ber med orden:

»Bara hos dig finns Gud,

ingen annan finns,

ingen annan är Gud.«

₁₅Du är sannerligen en dold gud,

Israels Gud, som ger räddning.

₁₆Alla får blygas och känna skam,

nesa blir avgudamakarnas lott.

₁₇Men Israel räddas av Herren för evigt.

Aldrig skall ni känna blygsel och skam,

aldrig i evighet.

₁₈Så säger Herren,

han som skapat himlen

– han är Gud –

han som format och frambragt jorden

– han gav den en fast grund –

han skapade den inte till att ligga tom

utan gjorde den till att vara bebodd:

Jag är Herren, ingen annan finns.

₁₉Jag har aldrig talat i det fördolda,

någonstans i ett mörkt land,

aldrig uppmanat Jakobs ättlingar

att söka mig i tomheten.

Jag är Herren, mina ord är sanna,

det jag säger är att lita på.

₂₀Kom hit, samlas här,

träd fram, ni som skonats bland folken!

Utan insikt är de som bär på träbeläten

och ber till en gud som inte kan hjälpa dem.

₂₁Berätta, kom med ert svar,

överlägg tillsammans!

Vem förutsade detta,

berättade om det i förväg?

Det gjorde jag, Herren.

Det finns ingen annan Gud än jag,

ingen trofast Gud som hjälper utom jag.

₂₂Vänd er till mig, folk från hela jorden,

så skall ni bli hjälpta.

Jag är Gud, ingen annan finns.

₂₃Jag svär vid mig själv,

det jag säger är sant,

mitt ord står fast:

För mig skall alla böja knä,

alla skall svära mig trohet.

₂₄Blott hos Herren, skall det heta,

finns seger och styrka.

Alla som vänt sin vrede mot honom

skall komma till honom i skam.

₂₅Genom Herren skall alla Israels ättlingar

vinna seger och ära.