Babylons kommande olycka
1Stig ner och sätt dig i stoftet,
du arma jungfru Babylon!
Ner från tronen, sätt dig på marken,
arma Kaldeen!
Aldrig mer skall du kallas
den bortskämda och fina.
2Hämta kvarnen och mal mjöl,
ta av dig slöjan.
Dra upp kjolarna och blotta benen,
vada genom vattnet.
3Ditt sköte skall blottas,
din skam bli sedd.
Jag vill ta hämnd,
ingen kan hindra mig.
4Han som friköper oss,
hans namn är Herren Sebaot,
Israels Helige.
5Sitt tyst, försvinn i mörkret,
arma Kaldeen!
Aldrig mer skall du kallas
rikenas drottning.
6Jag blev vred på mitt folk,
försköt min egendom
och lämnade dem i ditt våld.
Du visade inget förbarmande,
ditt ok tyngde även de gamla.
7Du sade: »Jag är drottning för tid och evighet.«
Du gjorde dig inga bekymmer,
tänkte inte på hur det kunde sluta.
8Hör nu på, du som lever i överdåd,
som tronar så säker och tänker:
»Ingen är som jag!
Aldrig skall jag sitta som änka
eller mista mina barn.«
9Bådadera skall drabba dig.
Samma dag, på ett ögonblick
blir du både barnlös och änka.
I fullt mått drabbar det dig,
trots alla dina trollkonster
och dina besvärjelsers kraft.
10Du kände dig säker i din ondska,
du tänkte: »Ingen ser mig.«
Din klokhet och kunskap ledde dig vilse,
och du tänkte:
»Ingen är som jag!«
11Men en olycka skall drabba dig
som du inte kan besvärja,
ett ont skall hemsöka dig
som du inte förmår avvärja.
Plötsligt drabbas du av en förödelse
som du aldrig kunnat ana.
12Fortsätt bara med dina besvärjelser
och alla de där trollkonsterna
som du har hängett dig åt från din ungdom.
Kanske gör de nytta,
kanske kan du skrämma bort olyckan.
13Du är trött av alla rådslag.
Må nu himlaskådarna komma till din hjälp,
stjärntydarna som varje månad förkunnar
vad som skall hända dig.
14Nej, de är som boss,
elden förtär dem.
De kan inte rädda sig undan lågorna.
Det blir ingen värmande glöd,
ingen brasa att sitta vid.
15Så går det med dina trollkarlar,
som du har hängett dig åt från din ungdom.
De irrar bort åt olika håll.
Ingen räddar dig.
