Jesaja 48

₁Hör detta, Jakobs ätt,

ni som bär namnet Israel

och härstammar från Juda,

ni som svär vid Herrens namn

och prisar Israels Gud,

men utan ärlighet och trohet.

₂De uppkallar sig efter den heliga staden

och stöder sig på Israels Gud,

vars namn är Herren Sebaot.

₃Det som en gång hände hade jag förutsagt,

jag förkunnade det och gav det till känna.

Plötsligt handlade jag, och det skedde.

₄Jag vet att du är hård,

din nacke av järn,

din panna av brons.

₅Därför förutsade jag det,

förkunnade det innan det skedde,

för att du inte skulle säga:

»Det var min gudabild som gjorde det,

mitt gjutna beläte som befallde det.«

₆Här ser du allt detta som du har hört.

Berätta nu om det!

Nu förkunnar jag något nytt för dig,

något förborgat som du inte känner till.

₇Det skapades just nu, inte för länge sedan,

du har inte hört om det förrän i dag,

för att du inte skulle säga:

»Det visste jag.«

₈Du fick inget höra, inget veta,

inget blev yppat för dig i förväg.

Jag vet ju att du är trolös,

du heter avfälling alltsedan du föddes.

₉För mitt namns skull behärskar jag min vrede,

för min äras skull har jag tålamod med dig

och utplånar dig inte.

₁₀Jag har smält dig, men inte för att få silver,

prövat dig i lidandets ugn.

₁₁För min skull, för min egen skull handlar jag –

mitt namn skall inte vanhelgas.

Jag delar inte min ära med någon.

₁₂Hör på mig, Jakob,

Israel, som jag har kallat!

Jag är Gud,

jag är den förste och jag är den siste.

₁₃Min hand lade jordens grund,

min högra hand spände ut himlen.

När jag kallade på dem stod de där.

₁₄Samlas nu alla och lyssna!

Vem av de andra förkunnade detta,

att den som Herren älskar

skall utföra det han vill

mot Babylon och Kaldeens folk?

₁₅Jag, jag sade det,

jag kallade honom, jag sände honom

och gav honom framgång.

₁₆Kom hit till mig och hör detta:

Sedan allt började har jag talat öppet,

när något skedde fanns jag där.

Nu har Herren Gud sänt mig,

och hans ande …

₁₇Så säger Herren, din befriare,

Israels Helige:

Jag är Herren, din Gud,

som ger dig nyttig undervisning

och leder dig den väg du skall gå.

₁₈Om du ändå lydde mina bud!

Då skulle din lycka bli som en flod,

som havets vågor din framgång.

₁₉Din avkomma skulle bli som sanden,

dina ättlingar som sandkornen.

Ditt namn skulle inte utplånas

utan alltid stå inför mig.

₂₀Lämna Babylon,

fly från Kaldeen!

Berätta det med jubel, förkunna det

och låt det bli känt över hela jorden

att Herren har befriat sin tjänare Jakob.

₂₁De behövde inte törsta

när han förde dem genom ödemarken.

Han lät vatten flöda ur klippan,

han klöv klippan, så att vatten strömmade fram.

₂₂De gudlösa får aldrig någon lycka,

säger Herren.