Jesaja 65

₁Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,

lät mig finnas av dem som inte sökte mig.

»Här är jag, här är jag!« sade jag

till ett folk som inte åkallade mitt namn.

₂Ständigt har jag räckt ut händerna

mot ett tredskande folk,

som vandrar den orätta vägen

och följer sina egna planer,

₃det folk som öppet kränker mig hela tiden.

De förrättar offer i trädgårdar

och tänder offereld på tegelaltaren.

₄De håller till i gravkamrar

och tillbringar natten på lönnliga platser,

de äter fläsk och lagar soppa på orent kött.

₅De säger: »Håll dig undan, rör mig inte,

min helighet kan smitta!«

Sådana är som rök i min näsa,

som en ständigt brinnande eld.

₆Det står upptecknat inför mig,

jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem

₇för deras och deras fäders synder, säger Herren.

De tände offereld på bergen

och smädade mig på kullarna.

Nu får de plikta för vad de gjort,

vedergällningen skall drabba dem.

₈Så säger Herren:

Så länge det finns saft i druvorna säger man:

»Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!«

Likadant skall jag göra med mina tjänare,

jag skall inte förkasta dem alla.

₉Jag skall låta Jakob få ättlingar

och ge Juda en arvinge till mina berg.

Mina utvalda skall äga landet,

mina tjänare får bo där.

₁₀För mitt folk som söker mig

skall Sharon bli till betesmark för fåren

och Akors dal till viloplats för boskap.

₁₁Men ni som överger Herren

och glömmer mitt heliga berg,

ni som dukar bordet för Gad

och blandar vinet åt Meni,

₁₂er skall jag utlämna åt svärdet,

ni måste alla böja knä för att slaktas.

Ty jag kallade men ni svarade inte,

jag talade men ni lyssnade inte,

ni gjorde det som var ont i mina ögon,

valde det som misshagade mig.

₁₃Ja, så säger Herren Gud:

Mina tjänare skall äta, ni skall hungra,

mina tjänare skall dricka, ni skall törsta,

mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas,

₁₄mina tjänare skall jubla av lycka,

men ni skall gråta av sorg

och jämra er i förtvivlan.

₁₅Det namn ni lämnar efter er

skall mina utvalda bruka som en förbannelse,

när de önskar att Herren Gud skall döda någon.

Men mina tjänare skall få ett nytt namn,

₁₆och den som önskar sig välsignelse i landet

skall bruka det som en välsignelse.

Den som svär en ed i landet

skall svära vid Gud, den trofaste.

De lidanden som varit är glömda,

jag ser dem inte längre.

₁₇Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord.

Det som varit skall man inte mer minnas,

inte längre tänka på.

₁₈Nej, gläd er och jubla för evigt

över det som jag skapar.

Jag skapar om Jerusalem till jubel

och dess folk till glädje.

₁₉Jag skall jubla över Jerusalem

och glädjas över mitt folk.

Där skall inte mer höras gråt och klagan,

₂₀där skall aldrig mer ske att spädbarn dör

eller att gamla inte får leva sin tid ut.

Den dör ung som dör hundraårig,

den som inte blir hundra anses förbannad.

₂₁De skall bygga hus och bo i dem,

odla vingårdar och äta deras frukt.

₂₂Det de byggt skall inte bebos av andra,

det de odlat inte ätas av andra.

Alla i mitt folk skall bli gamla som träden,

mina utvalda får njuta frukten av sin möda.

₂₃De skall inte arbeta förgäves

och föda barn till en snar död,

ty de är ett släkte som Herren välsignat,

de och deras ättlingar.

₂₄Då skall detta ske:

Innan de ropar svarar jag dem,

medan de ännu talar bönhör jag dem.

₂₅Vargen och lammet betar tillsammans,

lejonet äter hö som oxen.

Och jord är ormens föda.

Ingenstans på mitt heliga berg

sker något ont eller vrångt,

säger Herren.