Avgudadyrkarnas straff
Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,
lät mig finnas av dem som inte sökte mig.
»Här är jag, här är jag!« sade jag
till ett folk som inte åkallade mitt namn.
Ständigt har jag räckt ut händerna
mot ett tredskande folk,
som vandrar den orätta vägen
och följer sina egna planer,
det folk som öppet kränker mig hela tiden.
De förrättar offer i trädgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren.
De håller till i gravkamrar
och tillbringar natten på lönnliga platser,
de äter fläsk och lagar soppa på orent kött.
De säger: »Håll dig undan, rör mig inte,
min helighet kan smitta!«
Sådana är som rök i min näsa,
som en ständigt brinnande eld.
Det står upptecknat inför mig,
jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem
för deras och deras fäders synder, säger Herren.
De tände offereld på bergen
och smädade mig på kullarna.
Nu får de plikta för vad de gjort,
vedergällningen skall drabba dem.
De trognas lön och de trolösas straff
Så säger Herren:
Så länge det finns saft i druvorna säger man:
»Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!«
Likadant skall jag göra med mina tjänare,
jag skall inte förkasta dem alla.
Jag skall låta Jakob få ättlingar
och ge Juda en arvinge till mina berg.
Mina utvalda skall äga landet,
mina tjänare får bo där.
För mitt folk som söker mig
skall Sharon bli till betesmark för fåren
och Akors dal till viloplats för boskap.
Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet för Gad
och blandar vinet åt Meni,
er skall jag utlämna åt svärdet,
ni måste alla böja knä för att slaktas.
Ty jag kallade men ni svarade inte,
jag talade men ni lyssnade inte,
ni gjorde det som var ont i mina ögon,
valde det som misshagade mig.
Ja, så säger Herren Gud:
Mina tjänare skall äta, ni skall hungra,
mina tjänare skall dricka, ni skall törsta,
mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas,
mina tjänare skall jubla av lycka,
men ni skall gråta av sorg
och jämra er i förtvivlan.
Det namn ni lämnar efter er
skall mina utvalda bruka som en förbannelse,
när de önskar att Herren Gud skall döda någon.
Men mina tjänare skall få ett nytt namn,
och den som önskar sig välsignelse i landet
skall bruka det som en välsignelse.
Den som svär en ed i landet
skall svära vid Gud, den trofaste.
Löfte om förlåtelse och framtida lycka
De lidanden som varit är glömda,
jag ser dem inte längre.
Nu skapar jag en ny himmel och en ny jord.
Det som varit skall man inte mer minnas,
inte längre tänka på.
Nej, gläd er och jubla för evigt
över det som jag skapar.
Jag skapar om Jerusalem till jubel
och dess folk till glädje.
Jag skall jubla över Jerusalem
och glädjas över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt och klagan,
där skall aldrig mer ske att spädbarn dör
eller att gamla inte får leva sin tid ut.
Den dör ung som dör hundraårig,
den som inte blir hundra anses förbannad.
De skall bygga hus och bo i dem,
odla vingårdar och äta deras frukt.
Det de byggt skall inte bebos av andra,
det de odlat inte ätas av andra.
Alla i mitt folk skall bli gamla som träden,
mina utvalda får njuta frukten av sin möda.
De skall inte arbeta förgäves
och föda barn till en snar död,
ty de är ett släkte som Herren välsignat,
de och deras ättlingar.
Då skall detta ske:
Innan de ropar svarar jag dem,
medan de ännu talar bönhör jag dem.
Vargen och lammet betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen.
Och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
sker något ont eller vrångt,
säger Herren.
