Hälsning
1Hälsningar från Jakob, Guds och herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
Tro och prövning
2Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. 3Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet. 4Men uthålligheten måste visa sig i fullkomliga gärningar, så att ni blir fullkomliga och hela, utan någon brist. 5Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. 6Men han skall be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. 7/8 En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren.
9En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, 10en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. 11Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. 14Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. 15Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. 16Låt inte bedra er, mina kära bröder. 17Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 18Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat. 19Håll detta i minnet, mina kära bröder.
Ordets hörare och ordets görare
Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala, sen till vrede, 20ty en människas vrede åstadkommer inte det som är rättfärdigt inför Gud. 21Lägg därför bort allt det orena och det myckna onda hos er, och ta ödmjukt vara på ordet som är nerlagt i er och som förmår rädda ert liv.
22Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. 23Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: 24han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. 25Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
26Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 27Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och fader.
