Våldtäkten i Giva i Benjamin
1På den tid då ingen kung fanns i Israel hade en levit slagit sig ner långt uppe i Efraims bergsbygd. Han tog sig en kvinna från Betlehem i Juda som bihustru. 2Hon blev arg på honom, lämnade honom och flyttade hem till sin far i Betlehem i Juda. Där blev hon kvar i fyra månader. 3Då gav sig mannen i väg efter flickan för att övertala henne att komma tillbaka. Han hade en tjänare med sig och ett par åsnor. Flickan släppte in honom i sin fars hus, och när fadern såg honom gav han honom ett hjärtligt mottagande. 4Svärfadern, flickans far, fick honom att stanna, och han blev kvar i tre dagar. De åt och drack och sov över där. 5På morgonen den fjärde dagen gjorde sig mannen resklar, men flickans far sade till sin svärson: »Skall du inte ha en bit mat att styrka dig med, innan ni ger er i väg?« 6Så de båda slog sig ner och åt och drack tillsammans. »Varför inte stanna här över natten och ha lite trevligt?« föreslog flickans far. 7Mannen var resklar, men på sin svärfars enträgna bön stannade han en natt till. 8På morgonen den femte dagen var han klar att gå, men flickans far sade: »Styrk dig först med något och vänta till i eftermiddag.« Och de båda satte sig och åt. 9Mannen var resklar, liksom hans bihustru och tjänare, då hans svärfar, flickans far, sade: »Det är snart kväll, stanna här över natten. Dagen lider mot sitt slut, stanna här över natten och ha lite trevligt. I morgon bitti kan ni ge er i väg, och sedan är du snart hemma.« 10Men mannen ville inte stanna över natten utan bröt upp. Han kom till en plats i höjd med Jevus, dvs. Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans bihustru var med honom.
11De befann sig nära Jevus, och det började bli sent. Då sade tjänaren till sin husbonde: »Låt oss stanna i jevuseerstaden här och övernatta.« 12Men husbonden svarade: »Nej, vi skall inte stanna i en främmande stad, där folket inte är israeliter. Vi fortsätter till Giva.« 13Han sade till sin tjänare: »Vi hinner fram till någon annan plats, vi kan stanna över natten i Giva eller Rama.« 14De fortsatte, och i solnedgången var de i närheten av Giva i Benjamin, 15och de stannade där för att övernatta i Giva. När mannen kommit in i staden slog han sig ner på torget, men ingen erbjöd dem husrum för natten.
16En gammal man var på väg hem om kvällen från arbetet ute på fälten. Han var från Efraims bergsbygd men hade slagit sig ner i Giva; folket där var benjaminiter. 17Den gamle fick se den resande där på torget och frågade: »Vart skall du, och var kommer du ifrån?« 18Mannen svarade: »Vi är på väg från Betlehem i Juda och skall långt upp i Efraims bergsbygd. Jag bor där men har varit på resa ända till Betlehem i Juda. Nu är jag på hemväg, men ingen vill ge mig husrum. 19Jag har halm och foder till åsnorna, herre, och bröd och vin åt mig och min kvinna och min tjänare. Vi har själva allt vi behöver.« – 20»Du är välkommen«, sade den gamle, »låt mig stå för allt du behöver. Här på torget får du i alla fall inte stanna över natten.« 21Han tog honom med sig hem och fodrade åsnorna. Och de tvättade fötterna, och de åt och drack.
22Bäst de satt där i godan ro omringades huset av männen i staden, en samling skurkar. De bultade på dörren och ropade till den gamle som ägde huset: »Skicka ut mannen du har i ditt hus, vi skall ligga med honom.« 23Värden gick ut till dem och sade: »Bröder, jag ber er, gör inte något så ont. Den här mannen är gäst i mitt hus. Ni får inte begå ett sådant nidingsdåd. 24Men här finns min dotter, som är orörd, och hans bihustru. Låt mig skicka ut dem, så kan ni utsätta dem för vad ni vill. Men mot den här mannen får ni inte begå ett sådant nidingsdåd.« 25Männen vägrade att lyssna på honom. Hans gäst tog då sin bihustru och skickade ut henne till dem. Och de låg alla med henne, och de våldtog henne hela natten ända till morgonen. Först i gryningen lät de henne gå. 26Fram på morgonen kom kvinnan tillbaka. Hon föll ihop vid dörren till den gamles hus, där hennes man befann sig. Där blev hon liggande tills det var ljust.
27På morgonen steg hennes man upp, öppnade dörren och gick ut för att fortsätta resan. Då fick han se sin bihustru ligga vid dörren med händerna på tröskeln. 28»Res dig upp, vi skall ge oss i väg«, sade han. Men han fick inget svar. Han lyfte upp henne på åsnan och begav sig hemåt.
29När mannen kom hem hämtade han en kniv och tog sin bihustrus kropp och styckade den i tolv delar, som han sände ut till hela Israel. 30Männen han sände i väg skulle säga till alla i Israel: »Har något liknande skett alltsedan Israel drog ut ur Egypten och fram till i dag? Begrunda detta, håll rådslag och säg er mening!«
