Den svåra torkan. Klagan, bön och Herrens svar
1Detta är Herrens ord till Jeremia om torkan.
2Juda sörjer,
städernas portar sjunker samman,
lutar mot jorden i sorg,
ett klagoskri stiger från Jerusalem.
3Stormännen skickar sina drängar efter vatten,
men när de kommer till dammen
finner de inget vatten.
De återvänder med tomma kärl.
Besvikna och vanmäktiga
täcker de sina huvuden.
4Marken spricker,
ty inget regn har fallit i landet.
Därför täcker bönderna besvikna sina huvuden.
5Också hinden på fältet
överger sin nyfödda kalv
då det inte finns något grönt.
6Vildåsnorna står på de kala höjderna
och flämtar som schakaler.
Deras ögon är matta,
ty det finns inget gräs.
7Fastän våra brott vittnar mot oss –
grip in, Herre, ditt namn till ära!
Ja, vår trolöshet är stor,
mot dig har vi syndat.
8Du Israels hopp,
dess räddare i nödens tid,
varför är du som en främling i landet,
en vandrare som stannar en enda natt?
9Varför står du lamslagen,
lik en kämpe som inte kan segra?
Du finns ju mitt ibland oss, Herre,
och ditt namn är utropat över oss,
överge oss inte!
10Så säger Herren om detta folk: De älskar att driva omkring, de har svårt att hålla fötterna i styr. Herren vill inte veta av dem; nu minns han deras skuld och straffar deras synder.
11Herren sade till mig: »Du skall inte be om välgång för detta folk. 12När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.« 13Då sade jag: »Herre, min Gud, profeterna säger till dem att de inte skall drabbas av svärd eller svält, eftersom du skall ge dem fred och trygghet på denna plats.«
14Herren svarade mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem och inte gett dem något uppdrag och inte talat till dem. Lögnsyner, tomma spådomskonster och bedrägliga påfund är vad dessa profeter kommer med. 15Därför säger jag, Herren, om de profeter som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller svält skall drabba detta land: Genom svärd och svält skall dessa profeter gå under. 16Och människorna som de profeterar för skall bli liggande på Jerusalems gator, offer för svält och svärd, och ingen skall begrava dem – män och hustrur, söner och döttrar. Så skall jag låta deras egen ondska drabba dem.
17Detta skall du säga till dem:
Tårar strömmar från mina ögon
natt och dag, utan avbrott.
Ty mitt folk, min arma dotter,
har drabbats av ett förkrossande slag,
av ett oläkligt sår.
18Går jag ut på fälten
ser jag dem som stupat för svärd,
går jag in i staden
ser jag svältens härjningar.
Även präster och profeter
irrar omkring i landet, rådlösa.
19Har du helt förkastat Juda?
Känner du avsky för Sion?
Varför har du slagit oss,
gett oss oläkliga sår?
Vi hoppas på fred och välgång
men lyckan uteblir,
vi hoppas på en tid av läkedom
men möter skräck.
20Herre, vi erkänner vår ondska,
våra fäders skuld,
ja, vi har syndat mot dig.
21För ditt namns ära: förskjut oss inte,
förnedra inte din härlighets tron!
Kom ihåg ditt förbund med oss, bryt det inte!
22Kan någon av folkens falska gudar ge regn?
Kan himlen själv låta skurar falla?
Endast du kan det, Herre, vår Gud,
du är vårt hopp.
Ty du är den som gjort allt detta.
