Lasaros uppväcks
1En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. ( 2Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
3Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« 4När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« 5Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. 6När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, 7men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« 8Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« 9Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. 10Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« 11Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« 12Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« 13Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. 14Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. 15Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« 16Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«
17När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. 18Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, 19och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. 20När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. 21Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. 22Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« 23Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« 24Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« 25Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« 27Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«
28Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« 29När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. 30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. 31Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. 32När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, 34och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« 35Jesus föll i gråt. 36Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« 37Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« 38Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« 40Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« 41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« 43Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« 44Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«
Rådet planerar att döda Jesus
45Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. 46Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. 47Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. 48Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.« 49En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting. 50Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.« 51Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, 52och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. 53Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
54Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. 55Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. 56De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?« 57Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.
