Johannes 4

₇En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« ₈Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. ₉Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) ₁₀Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« ₁₁Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? ₁₂Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« ₁₃Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. ₁₄Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« ₁₅Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.«

₁₆Jesus sade: »Gå och hämta din man.« ₁₇Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. ₁₈Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« ₁₉Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. ₂₀Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« ₂₁Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. ₂₂Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. ₂₃Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. ₂₄Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« ₂₅Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« ₂₆Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«

₂₇I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. ₂₈Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ₂₉»Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« ₃₀De gick ut ur staden för att söka upp honom. ₃₁Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« ₃₂Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« ₃₃Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« ₃₄Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. ₃₅Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. ₃₆Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. ₃₇Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. ₃₈Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

₃₉Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« ₄₀När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. ₄₁Många fler kom till tro genom hans egna ord, ₄₂och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«

₄₆Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. ₄₇När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. ₄₈Jesus sade till honom: »Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.« ₄₉Ämbetsmannen sade: »Herre, kom innan mitt barn dör.« ₅₀Jesus svarade: »Gå hem, din son lever.« Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. ₅₁När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. ₅₂Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: »I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.« ₅₃Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: »Din son lever«, och han kom till tro liksom alla i hans hus. ₅₄Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.